Tips till entreprenörer och politiker i Västervik

"Det är inte osannolikt att välfärdsmarknaden inom 50 år uppgår till 500 miljarder – bara i Sverige. En liknande utveckling är trolig i övriga Europa. De kommuner och regioner som skapar goda tillväxtförutsättningar för vårdentreprenörer kan på sikt bli vinnare."

Citatet är direkt hämtat från en pinfärsk analys gjord av Stockholms Handelskammare. Vi kommer inte att få se mer av offentlig välfärd. Däremot finns en framtida jättemarknad - även lokalt - för privata "välfärdsföretag" inom vård, skola och omsorg.

Sverige är världsberömt för sin välfärdsmodell och för vår expertis på området. Efterfrågan på sådana tjänster växer mycket snabbt och i analysen spår man att nästa Ikea eller Volvo finns att hitta i den här branschen.

Även på ett lokalt plan finns möjligheter för entreprenörer. I Västervik finns redan några ännu så länge små aktörer. Men de har framtiden för sig och om de gör rätt kommer de att växa och bli framgångsrika.

Tro inte heller att de stora, Capio och Attendo t ex, kommer att dra sig tillbaka trots "vårdskandaler". De har redan åtgärdat många barnsjukdomar. Capio är världsunikt och säljer med stor framgång svensk vårdorganisation på en världsmarknad.

Ett tips till entreprenörer - och politiker - i Västervik är att redan nu adressera den här utvecklingen för det handlar om tillväxt och riktiga jobb. Vi kommer att få se många välfärdsföretag, inom skolan, hemtjänst, vård och omsorg kommande år. Oavsett vad vi tycker om det. Och oavsett färg på det politiska styret. Kunderna är både företag och privatpersoner - och kommunen.

De som tror att vi kan skruva tillbaka klockan och att all välfärd ska distribueras i offentlig regi även i framtiden har inte insett vad som kommer. Många "RUT-företag" kommer snabbt att växla upp och öka sitt utbud av tjänster t ex. Här kan du ladda hem och läsa analysen:


Från offentlig förvaltning till entreprenörskap

Ur led med tiden

Kommunalrådet Harald Hjalmarsson och hans moderater i Västerviks kommun har hamnat i otakt både med tiden och med väljarna. Problem med att bringa klarhet i den katastrofala budgetmissen och den ekonomiska skötseln i allmänhet ökar dag för dag känslan av att kontroll saknas, att Västervik är på väg utför. Kommunikationen upplevs som urusel. Ledarskapet sätts i fråga. Värdefull tid rinner ut och förtroendekapital urholkas.

Utåt sett uppstår också frågan vilka rådgivare Harald lyssnar på och har omkring sig. Finns de överhuvudtaget? Eller är det som väljarna misstänker - det moderata nätverket är för svagt, han lämnas alltför ensam och isolerad?

Harald själv tycks vara fullt upptagen med att  försöka lösa kommunens ekonomi på egen hand. Samtidigt som han fortsatt prioriterat ordförandeskapet i Regionförbundet vilket inte västerviksborna tycker är det smartaste i den givna situationen.

I en kris måste en ledare vara ett med sina väljare. Det är också det som utmärkt Haralds snart åtta år som kommunalråd. Hans utomordentliga känsla för vad väljarna känner, tänker och tycker. Men just nu tycks den lyhördheten ha svikt honom - medborgarna har lämnats utanför. Harald och kommunledningen i övrigt verkar inte förstå vad Västerviksborna tänker och frågorna de ställer:

"När får vi veta allt, så att vi också förstår? Är Västervik på väg utför på allvar? Kan vi vända det här? Hur ska det gå till? Och hur kan vi tillsammans hjälpa till?"

För Haralds skull hoppas vi han får den hjälp och det stöd han är värd av sitt parti. Men istället tycks hans bästa hjälp komma från annat håll:

Opponenten, socialdemokraten Thomas Kronståhl, får den största gratispassningen vi sett på länge  -  han tar den och säger givetvis inte att han ska bli nästa kommunalråd, utan istället att han i en svår kris är beredd att samverka för kommunens bästa.

"Vi får väl ta ett snack - Harald och jag..."

På det kan han mycket väl vinna nästa val.

Läs och fundera

Ett bra lästips, den nätta, bara 150 sidor långa, självbiografiska boken Ru av vietnameiskafödda Kim Thúy är bra lektyr just nu.

Hon skriver luftigt och poetiskt om sina upplevelser som båtflykting efter Vietnamkriget. Hur hon kom till Kanada och hur hon upplevde mottagandet. Hon beskriver den processen i lyriska ordalag.

Varje vietnamesisk familj togs direkt om hand av en värdfamilj i det nya landet. De kördes runt på billiga marknader och fick hjälp med att handla det viktigaste till det första nya hemmet. Än idag finns kontakterna bevarade mellan "mentorfamiljen" och de nya medborgarna. Kim beskriver sin värdfamilj kärleksfullt och starkt och hennes erfarenheter är intressanta att jämföra med vårt eget flyktingmottagande; förläggningar, slussningsenheter, hänvisning till segregerade bostadsområden m m.

Läs och fundera själv.

Söndag kort och gott

Vaknar klockan fem, eller sex eftersom natten tappat en timme till sommaren. Söndagsmorgnar är bäst. Det beror på att du inte har några krav på dig. Ingen agenda, ingen som jobbar, ingenting händer som du måste förhålla dig till.

Frukost - denna dag "amerikansk", stekt ägg med biff i tärningar och chilisås, en rostad brödskiva och starkt kaffe.
Läsning i sängen. Först Foreign Affairs på nätet. Den ryska oppositionen har tappat luften efter presidentvalet och alla väntar på Putins nästa drag. Hur hämndlysten är han och hur hårt ska han gå åt de splittrade oppositionsledarna nu när deras fotfolk gått hem? Putin uppges chockad över den nya medelklass som avskyr honom. De flesta tror att han bidar sin tid, men han glömmer inte.

Guardian - fler korruptionsskandaler förstås (anglofiler är romantiker, England ska man se upp med) och New York Times - Obamas hälsoreform ska stoppas plus artiklar om nedrustningen av den europeiska välfärden, yxan går nu mot kulturen runt om i den gamla världen. Institutioner står utan pengar.

Sen PJ Linder i svenskan, idag på samma tema. Sakta går det upp för allt fler att välfärd och trygghet inte längre är givet, tiden rinner ut. Pengarna räcker inte och de offentliga svenska systemen, inte minst ute i kommuner (som Västervik?), hotas av likgiltigt ledarskap. Det håller inte, men frågan är om det finns krafter att vända en så tung skuta i rimlig tid. Och vilka är i så fall dessa krafter?

Välfärden påstås skapa trygghet - men det ifrågasätts allt oftare. Varför vågar då inte fler starta företag och byta jobb? Istället hänger man ängsligt kvar vid sina anställningar, inte minst i stat och kommun.
– Skaffa dig statlig ställning, då är du säker livet ut, sa min morfar för sisådär 40 år sen. Han förblev orolig över mitt val att bli egenföretagare ända till han gick bort, 97 år gammal.

Wolodarski skriver intressant om den svenska lönebildningen - facket och gamla sossar drömmer sig tillbaka till 70 och 80-talet när makten var oinskränkt. Men vanligt folk fick det inte bättre trots att lönerna ökade 300 procent på 20 år. Inflationen åt upp allt. Det senaste decenniet har det varit tvärtom, små men riktiga reallöneökningar. Löfvén som nu är s-ledare hyllas för sin del i detta. Han har varit en grå, vanlig men pragmatisk IF Metall-ledare och hållit tillbaka för höga lönekrav som skulle skjuta inflationen i höjden och sänka exportindustrins konkurrenskraft.

Gamle sosseledaren Göran Persson tycks populärare än någonsin, framförallt är han omtyckt av moderata ledarskribenter. Så blir det väl med gamla fiender som har kämpat väl, när de lagt vapnen åt sidan växer sympatierna. På föreläsningar citerar sörmlandsbonden avspänt och naturligt Heidenstam som avslutning.

Korea vaknade för länge sen

För första gången har jag läst en ordentlig reseskildring om Sydkorea (SvD idag). Jag var där 1978 under några månader. Det var vinter och iskallt och man hade just börjat bygga om huvudstaden Söul. Landet var då fortfarande en militärdiktatur, men i förvandling. I en rasande fart revs gamla enkla bostadsskjul och skyskrapor rakade i höjden, man kunde se det från en dag till en annan.
Jag hade Håkan Hedbergs bok "Den sydkoreanska utmaningen" i väskan. Dagens globala jättar Samsung och Hyundai var då  i start up-läge.

På gatorna såldes friterad sötpotatis och apelsiner. På nätterna rådde utegångsförbud. Det fanns en nattklubb värd namnet, Sheraton Walker Hill. Var du kvar efter midnatt fick du vackert vänta till klockan fem på morgonen innan du blev utsläppt. Jag kom där att prata med en kvinnlig universitetsstuderande. Hon hade tvingats välja traditionellt - när hennes manliga kamrater studerade ekonomi läste hon en master i koreansk keramik. Hon och alla hennes kvinnliga studiekamrater reste under helgerna ut till en gammal by tillsammans med deras lärare för att kontemplera över traditioner och historia.

"Lycka till", sa jag när vi skildes.
"I wish you great success", sa hon.

Tillbaka till vår egen värld

Vi är mitt uppe i omgörningen  av kök, mat och miljöer inne i själva slottet på Gränsö. Det är dags att på nytt ta itu med hjärtat i hela anläggningen.

Här om kvällen bjöd vår gastronomiske konsult Peter J Skogström tillsammans med våra kockar in till provsmakning av vårens menyer. Carpaccior på hummer, lax och pilgrimmusslor, nässelsoppa med pocherat ägg och puré på skockor, kräftsoppa med tillbehör, halstrad gös med spetskål fylld med murklor i dillsås, raffinerade linsanrättningar med libbsticka, efterrätter med skummande lakritsdoftande sabayonner...ja ni förstår.

Fem förrätter, lika många varmrätter och desserter radades upp. Sen var det bara att hugga in, tycka till, diskutera och efter denna "övning" beslutas det sen om tre menyer, en klassisk, en säsong och en vegetarisk/fisk.

Till det provades ett tiotal vita, röda och dito dessertviner; mulliga muscateller, krispiga knastertorra österrikiska rieslingar o s v.

Folk blir i sådana sammanhang annorlunda, en lätt regression inträffar, vi blir barn på nytt. Det smackas och mummas och språket försvinner upp i å-, ä- och ööön. Rätt kul.

Peter som har vunnit Årets Kock och två OS-guld tillsammans med kocklandslaget har en annan sida än den kreativa som jag värdesätter - han är elegant hård på hur man hanterar flöden, ekonomi och arbetsprocesser. Det som måste fungera i grunden.

Och det måste hållas minutiös ordning och finnas ett system för hur man ska jobba.

Först när dessa fundamenta sitter är det dags att skapa mat.

Bra mat ska lagas från grunden, på bra råvaror. Du behöver inte trolla med åtta moment på varje tallrik, det enkla kan vara väl så raffinerat. Men det ska vara vällagat och presenteras vackert på tallrik.

Samtidigt byggs det nya satellitkök runt om i festvåningar och magasin och så småningom, i höst, ska det stora köket byggas om till ett rationellt och modernt slottskök.

Matsalar ska också designas om, liksom salonger. För det har vi anlitat Miriam, en kvinnlig tv-scenograf och Andreas Bruzeliuz, manlig inredare från Malmö som ska hjälpa till. Det är ett spännande arbete. Att jobba ihop med högkompetenta kreatörer som kan både överraska och gestalta ideer och tankar är en ynnest.

Men roligast och tuffast av allt - i april kommer dotter Sigrid hem  efter sex års duvning i  Malmö, först på socialhögskolan, därefter Attendo Care, för att gå in i företaget.


Rätt men inte färdigt tänkt

Staten har sänkt krogmomsen för att skapa fler jobb. Det är en bra riktad tillväxtsatsning.
Problemet är att den inte kommer att lyckas. Det finns nämligen ingen kvalificerad personal att anställa.
Det saknas bra kockar i Sverige - jodå.
Det finns idag 35 sidor lediga kockjobb i Arbetsförmedlingens platsbank. Branschen skriker efter dem. Bara i Kalmar län finns ett 50-tal lediga jobb. Men inga sökanden.

Samtidigt som alltfler och alltmer håglösa unga går arbetslösa.

Hur kan det komma sig?
Arbetsförmedlingen, skolan och branschen har misslyckats med matchning mot jobb. Det saknas bra utbildningar. De som finns är för få.

Det duger inte med att tvångsutbilda någon 45-årig arbetslös mekaniker med visst matintresse till kock. Det krögare vill ha är  en ung kille eller tjej, 22-25 år, med bra grundutbildning och ett par års erfarenhet, med hög egen motivation och lust att utvecklas.
De som fyller de kriterierna går idag i 99 procent av fallen till jobb i Stockholm med ingångslön från 30 000 och uppåt. Krögarna tvingas bjuda över varandra för att få tag på bra folk.

Den arbetslöse mekanikern med matintresse ska ha en helt annan vidareutbildning och coachning. Jag skulle matcha honom mot installatör för köksutrustning - i den branschen saknas det också folk. Men så verkar man inte tänka.

Regeringen har annars gjort helt rätt när de sänkte momsen för krogbranschen. Det är nämligen en tillväxtsatsning på riktigt. Den tar sikte direkt på en bransch, inte på bidragsfinansierade jobblösningar där företag under nåt år får en extra resurs mer eller mindre gratis via arbetsförmedlingen.

Slutsats: Satsa snabbt på fler kock- och servisutbildningar på hög nivå, jobba med att motivera de unga och kreativa, och marknadsför utbildningarna på ett bra sätt. Samverka med branschens bästa aktörer.

Hur bromsar man ett fall?

 

I två val har Harald Hjalmarsson (m) i Västervik fått flest personröster av alla kommunalråd i landet räknat i procent av väljarantalet.

Förtroendekapitalet har varit mycket högt. Han har som bonus och konsekvens av sin popularitet haft ett starkt kommunikationsövertag.

Allt detta har mer eller mindre tappats bort över en natt i en eskalerande och till synes okontrollerad ekonomisk härdsmälta som drabbat kommunen. Förluster som tycks ha skenat har tvingat kommunledningen att gång på gång dra i nödbromsar och revidera antalet förlustmiljoner. Senast till minus 70 miljoner för 2011. Därtill ska läggas gamla förluster på 35 miljoner som inte balanserats. Sammantaget behöver kommunen minska sina kostnader med 150 miljoner kronor.

Prövningens tid, kan man sammanfatta.

Det som händer i en sådan situation är värt en analys. Hur bromsar man ett fall? Frustrerade kommunbor är rasande över bristen på tydlig kommunikation och trovärdiga förklaringar.

I en kris är samarbete det enda som hjälper, att alla förmås att sluta upp. Det vet alla. Men det fungerar bara om medborgare tror att man fått hela sammanhanget förklarat för sig. Man ska ha förstått problemet och kunna känna sig delaktig. Då är man beredd att hjälpa till.

Det är något att ta lärdom av.

Att äga informationen och kunna kommunicera är avgörande för att du ska kunna hantera problem och kriser. Annars är initiativet borta. Du styr inte.

Entreprenöriellt kaos viktigt även i skolan

Lyssnade på en intressant debatt om högskolan. Det finns ingen särskild högskolelärarutbildning idag.

Behövs det, löd frågan.

Nja, debattörerna var inte så säkra på det.
Man menade att det kunde bli för statiskt - akademikervärlden behöver den dynamik och kreativitet som finns i det skenbart orediga lärarkollektivet på universiteten. En professor i gröna fjärilar kan vara viktigare än en specialutbildad facklärare tack vare sitt nördiga fokus - som troligen innehåller intressanta referenser och korskopplingar till allt från sociologi till samhällsbyggnad.

Det finns något befriande och entreprenöriellt i detta. Forskning är gränsöverskridande och applikationerna kan vara oväntade. Internet utvecklades först som ett militärt forskningsprojekt i USA innan det gled över och blev till Facebook, Google och Apple. Skulle utbildningen bli för strukturerad kan det slå tillbaka på utveckling, innovationer och resultat.  

Motivation och drivkraft allt viktigare i jobbet

Idag blir det allt viktigare att du har rätt engagemang och motivation för att få jobb och göra karriär. Kompetens, erfarenhet och utbildning är viktigt men arbetsgivare tittar mer på hur du löser konkreta problem och på din motivation ("kundservice", social kompetens, hur du fungerar i gruppen).

Vi kommer att få se fler exempel där en städare går förbi mellanchefer i karriären därför att arbetsgivaren sett motivation och tecken på ledarskap. Kunskap går att införskaffa, du kan lära en högmotiverad medarbetare det de behöver kunna, men det är svårare att ändra en personlighet eller att motivera en omotiverad.  

Är du entreprenör?

Du hör många beskriva entreprenören som en otålig och kreativ särbegåvning; som började sälja tidningar som sjuåring (klassikern), klarade inte skolans formalism (blev en buse istället), var mer intresserad av att tjäna pengar (Kamprad), gick sin egen väg osv.

Sanningen är att även den beskrivningen haltar. Det finns många bra exempel på framgångsrika och t o m lata entreprenörer som sent i livet av en slump och mot sin vilja upptäckt att de är duktiga företagare.

Jag känner flera sjuksköterskor som tvingats hoppa av och då upptäckt att det de egentligen gjort under alla år, är att ha verksamhetsstyrt och "företagslett" en hel vårdavdelning - samma princip kan de nu använda för att bygga upp ett eget framgångsrikt företag.

Duktiga lärare som inte haft problem med att motivera 32 elever varje dag år efter år upptäcker plötsligt att de egentligen är företagsledare, eftersom de kan motivera människor. Detsamma gäller dugliga militärer. Eller kreativa journalister.

Många gånger blir de entreprenörer sent i livet, de kan vara både 40 och 50 år när de upptäcker sig själva och sina dolda egenskaper och omsätter dem i företag. Fundera själv - är du egentligen en förklädd entreprenör? En viktig förutsättning dock - du får aldrig vara konflikträdd.  

Kommunens balanskrav stjälper

Västerviks kommun har tre år på sig att återställa årets stora underskott enligt det kommunala balanskravet. Det tokiga i balanskravet är att om kommunen lyckas skapa en buffert får den inte användas till att täcka eventuella underskott i framtiden. Vilket innebär att kommunen inte får spendera sig ur dåliga tider om den möjligheten skulle finnas. Istället måste man skära ner trots att det finns pengar för att inte gå med förlust i en konjunktursvacka.

Balanskravet förstärker konjunktursvängningar och hindrar kommunen från att agera på ett bra sätt. Dagens Samhälle beskriver detta bra i en artikel i senaste numret.  

Höga el- och bensinpriser - vem tjänar mest?

Elbolagen får mycket kritik för sina allt högre priser. Men den som tjänar mest på höga elpriser - och bensinpriser är staten. Större delen av bensin- och elpriset är skatter. Ju högre baspris, ju mer inkomster till staten. Då blir det inte så svårt att förstå varför inget görs på den nivån när tumskruvarna dras åt för medborgare och konsumenter. Mer konsumentmakt behövs!  

Varför samverkar inte Västervik och Vimmerby?

Kommuner som Västervik och Vimmerby har allt att tjäna på effektiv samverkan. I stort och smått, från gemensam växel till brand, it, inköp, administration etc. Det finns miljoner - många sådana - att hämta genom sådan samverkan. Men man gör det inte. I både Västervik och i Vimmerby skyller man på bristande intresse från den andra parten..?  

Entreprenören - en hjälte? Glöm det...

 Politiker gillar inte vanliga entreprenörer och egna företagare - allt fokus ligger på de tunga exportföretagen som fungerar i symbios med statsapparaten. Småföretagarna är för få (160 000, 2,2 procent av rösterna. Pensionärerna är 1,7 miljoner, 24 procent av rösterna) för att räknas och de ställer till problem. Men då och då är de bra att ha. För till sin fasa har man insett att det bara är i mindre och mellanstora företag som nya riktiga jobb skapas.

För att det ska bli någon riktig fart på tillväxten måste man ändra hela sin näringspolitik och det faller direkt i andra ändan, svenska folket präglade av likatänk och att andra ska ta ansvar skulle resa sig som en man och rösta bort regeringar och församlingar på minuten. Därför blir det mest kosmetiska "företagsvänliga" reformer, och mer av samma systemfinansierade jobbidragslösningar som tidigare.

Janne Näsströms blogg på "Driva eget" kan rekommenderas för er som vill ha fakta om småföretagandets villkor: http://www.driva-eget.se/janne

Maktsskifte - då kommer följande

S förbereder sig för att ta tillbaka regeringsmakten. På vilken politik då? Tunga s-knutna ekonomer beskriver hur det troligen kommer att se ut.
Statsmakten ska stärkas genom att mera pengar tillförs staten - från medborgare och företag. Sen kan de portioneras ut till nya bidragsfinansierade jobbinsatser för unga och arbetslösa som förr.

Någon ny tillväxtpolitik som genererar riktiga jobb ser man inte skymten av. Istället ska fastighetsskatten höjas, gåvo- och arvskatten återinföras, en ny skattereform (läs generella skattehöjningar) genomföras. Se DN Debatt.

S stora bidrag till samhällsutveckling är diskussionen om värderingar och rättvisa, men synen på den alltomfattande staten som ska hantera stort och smått, den gode givaren, är samma som förr. Intet nytt under solen. Och småföretagare bör se upp ordentligt - alla gamla pengar ska beskattas hårdare, tex samlade och redan framskattade vinster.