Kommunikation - är svårt

Kommunikation är svårt. I den offentliga världen förväxlar man ofta kommunikation med påbud och bulla. Man vill ha dialog med medborgarna och svarar med ryggmärgen - ett dekret.

Ett intressant exempel är stadsarkitektkontoret som sagt sitt om hur uteserveringar ska se ut i Västervik.
De ska vara enhetliga, får inte ha trall eller annat golv och inte ha gjutna plaststolar. Det spelar ingen roll om det så är Karim Rashid eller Terence Conran som har designat dem. Plaststolar är fult. Även om plaststolar numera finns både på Louvren och Markusplatsen i Venedig - världens dyraste uteservering.
Krögarna har valt att tiga still.

I grunden vill stadsarkitekten ha en snygg stad och anser sig i kraft av sitt ämbete ha tolkningsföreträde.
Problem som uppstår är flera.
Estetisk konsekvens - vad är några plaststolar mot det bjärta tivoli som slår upp varje sommar på Västerviks heligaste plats, Fiskartorget? En turist som hopas på genuin charm hamnar i en gammal Fellinifilm. Då har stadsarkitekten inget tolkningsföreträde alls - för då gäller torgstadgan. Vilket blir lite kul. En knalle slår lätt ut en stadsarkitekt.

Däremot har krögare taskigt förhandlingsläge - dom är skattefifflare, dåliga på hygien, har dålig smak och är allmänt opålitliga. Därför har dom i snabb takt och till sin hjälp fått: egenkontrollprogram och tre livsmedelsinspektörer för tillsynen, utskänkningsförordning med tvång på särskilt körkort, ny kassalagstiftning med svarta lådor, samt nu också regler för hur de ska bäst förstå att utforma sina uteserveringar. Med specialritade exempel på vilka stolar de bör införskaffa. Massor av arbete har lagts ner på detta trots att man är kort om folk och jagar för att hinna ikapp med huvuduppgiften - byggloven.

Det är inte fel att stadsarkitekten bryr sig om hur det ser ut staden. Men när hon går till skåpet och ska välja verktyg blir det som att sätta ett förskolebarn inför nationella provet i svenska.

Om man vänt på det och istället erbjudit en service istället för för ett påbud - då hade förmodligen stadsarkitekten hamnat i morgonsoffan på teve av positiva skäl:

"I Västervik får alla krögare gratis designhjälp för att skapa landets snyggaste uteserveringar - utemiljöer skapas för krogens unika profil, men samtidigt för att få en snygg och enhetlig miljö för staden."

Vem hade sagt nej till det?