1978 kom jag som ung journalist till Phuket för första gången tillsammans med en glad svensk backpacker, Bosse Steiber. Vi utforskade sydostasien tillsammans under några år.
Jag hade hört talas om de fantastiska stränderna på Phuket. Där hade en fiskardotter, Piawon, byggt fem enkla bungalows som hon hyrde ut till politiska dissidenter som höll sig undan den dåvarande militärregimen i Thailand, plus till några konstiga unga luffare från väst.
Det var början på Phukets förvandling till turistsuccé. Idag reser 300 000 svenskar hit varje år.
Jag skrev en artikel om sagoön, Bosse hjälpte till att ta några bilder på Piawon och den öde stranden, Karon Beach. Vi sålde artikeln till några europeiska tidningar och kunde överleva ett tag till.
Bosse sa hej och åkte vidare till Singapore och Sydney i Australien.
Jag lämnade Asien och fortsatte till Sydamerika. Här träffade jag en kille från Motala, Peter Hellman, på en busstation i det krigsförstörda Nicaragua. Vi kom att resa ihop i nästan två år och en kärlekshistoria skulle förändra hans liv.
En artikel jag skrev hem, för en svensk tidning, lästes av Juha Lehtonen, då en ung kock på Salenrederiena, Han bestämde sig för att hoppa av och resa till Brasilien sedan han läst artikeln. Vi träffades på en sjömanskyrka i Rio de Janeiro och blev goda vänner.
Allt detta skedde åren runt 1980. Jag reste hem efter 5 år utomlands. Men inte mina vänner. De blev kvar därute. Och alla blev företagare.
Bosse Steiber driver idag ett av Asiens hetaste ljusdesignföretag och jobbar med arkitektoniskt ljus. Han har illuminerat Singapores skyline, stadsljus i det nya Kina, lyxhotell och sparesorter i Maldiverna.
Peter Hellman driver en framgångsrik restaurangkedja i Algarve i Portugal, och Juha Lehtonen har byggt upp ett stort internationellt reseföretag från sin plats, Fortaleza i nordöstra Brasilien.
Den första backpackergenerationen som de tillhörde bäddade för det moderna resandet och hittade först de nya turistparadisen. Som Phuket, Krabi, Langkawi, Trancoso, Jericoacoara och Arraill D´Ajuda.
Många blev kvar utomlands och några lyckades skapa sig en framgångsrik tillvaro, som Bosse, Peter och Juha.
Entreprenörer – skulle det visa sig. Jag skulle aldrig kunnat gissa.
Men när jag tänker tillbaka ser jag nyfikenheten, lusten och den starka drömmande blicken mot horisonten, hos dem alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar