onsdag 25 april 2012

Magik, mystik och smålänningar

Virserum som jag kommer ifrån, långt in i Småland, har fostrat en hel del egensinnigt folk.

Johnny Örbäck, den mycket specielle HSB-bossen och sossen som i strid mot allt och alla drev igenom bygget av Turning Torso i Malmö och begick harakiri på sin egen karriär, kommer från Virserum. Det gäller att se bortom vardagens futiliteter. Vem kan tänka sig Malmö utan Turning Torso idag - det är södra Sveriges enda landmärke. Men Örbäck som drev igenom Sveriges mest berömda bygge tvingades bort och lever nu i landsflykt.

Och så har vi den närmast mytiske, långe, blonde och blåögde gymnasisten, samtida med Örbäck i Virserum, som i slutet på 60-talet rymde och levde med romska nomader runt om i Europa. Han har skrivit böcker om dem och talar deras språk, romska, liksom ett tiotal andra inklusive hebreiska och zulu.

Han blev främlingslegionär i nord-Afrika. Lyckades rymma här också och tog sig vidare.  Läste i USA och blev Sveriges förste utbytesrektor i New York. Träffade en israelisk kvinnlig hotelier.  Lyckades konvertera till judendom och bytte namn. Blev superguide i Israel för besökande presidenter (han kan varenda biblisk sten i det heliga landet). Blev kapten i Mossad och kunde i kraft av sitt nordiska utseende ta sig in i länder som andra israeler inte kunde. Sonen dramatiskt och tragiskt mördad på flykt från eritreanska rebeller. Osv, osv.

Numera bor han med Zulufolket i Sydafrika. En romantiker och äventyrare på drift i sin egen samtid. Varför ingen skrivit en bok om honom är svårt att förstå.

Kommunalrådet Glennfalk som tagit sig till makten i Vimmerby på mycket udda vägar är också född i Virserum.

Gränsland och drivhus

Det var i en annan tid när festplatsen på Kärringaryggen i Virserum var Smålands största och drog över tiotusen personer till danser med Sven-Ingvars. Raggarkravallerna på parkeringsplatsen utanför festplatsen skänkte must och märg åt tillställningarna. Virserum hade 51 möbelfabrikörer som firade framgångar i kristallgroggar och framtiden sågs i ett - alltför - skimrande ljus.

Sen kommunsammanslagningen 1971 har dock denna oerhört vackra plats haft en tristare historia.

Kanske är det så med smålänningar - att de fostras i ett gammalt gränsland som fungerar som ett  drivhus för egensinne, påhittighet, driftighet, romantiska visioner, envishet och brist på respekt för överhet.

Då kommer en och annan att sticka ut, på olika sätt. Det är inte för inte som Kamprad är smålänning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar