onsdag 9 maj 2012

Västervik måste ha mod att tänka nytt

Bor man i Västervik är det lätt att  konstatera att vi sticker huvudet i sanden eller gör  som barnet, håller för öronen, blundar och sjunger,  när vi diskuterar problem och framtid.

Vi vill inte höra, vill inte lyssna, vill inte förstå. Vi vill envist tro att det ska vända och att folk ska börja flytta hit - eftersom vi har så fin och trygg miljö.

Sanningen är att vi är en av flera gamla "stora och fina" städer som sjunker som en gråsten i den nya geografiska ekonomin. Västervik, Karlskrona, Visby, Falun, Gävle, Karlshamn och Vänersborg är sådana städer och har alla en kraftig och pågående befolkningsminskning sedan decennier.

Raketerna är Linköping, Växjö, Umeå, Västerås - regionstäder med universitet, utvecklingscentra. Södertälje och Eskilstuna dras med. Och storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö som växer snabbast och mest.

I Sverige har vi stretat emot och försökt fördela utvecklingsresurser lika. Men allt mer talar för att vi som nation måste och kommer att överge den strategin, dvs det blir ännu mera fokus på storstädernas tillväxt, övriga delar av Sverige som Västervik får klara sig själva. Den globala konkurrensen är tvingande. Vi lever mitt uppe i en strukturomvandling som är mycket svår för vanliga medborgare i Västervik att överblicka. Vi följer med i strömmen och försöker parera med årorna så gott det går.

Det sker nu

Urbaniseringen pågår medan vi skriver,  universitetsstäder växer och fungerar som noder, de snabbväxande "kreativa" miljöerna i Stockholm, Göteborg-Västsverige och Malmö/Köpenhamn står  för tillväxten och fungerar som magneter på all talang. Om 50 år bor 75 procent av befolkningen i storstäder. Vi dräneras hela tiden på kompetens och kreativitet.

Så - vad har vi att välja på? Vi kan acceptera, bo kvar och göra det bästa av det. Vi kan inse fakta och flytta för att slå oss fram i en mera dynamisk och utvecklande konkurrens och livsmiljö om vi tycker att vi tillhör "den kreativa klassen".

Eller vi kan fokusera vår energi på att gå mot strömmen. Det kräver en del mod. Vi måste tro på vår egen berättelse och vi måste hitta motivation både i oss själva och tillsammans. Vi måste ha mycket bättre s k omvärldskoll, och framförallt bättre insikter om sammanhangen vi lever i. Och vi måste sluta ropa efter mer av sånt som inte finns. Det är  oerhört tröttande att läsa och följa den lokala debatten, den är så långt ifrån den verklighet vi lever i. Och politiken är alltför svag för att ensamt orka hantera viktiga insiktsfrågor i konstruktiv riktning.

De stora frågorna, bättre kommunikationer, kompetensförsörjning och tillväxt i näringslivet är en sak.
De måste vi hela tiden jobba med.

Enkel sanning

Den enkla sanningen är att allt hänger på företagens tillväxt om Västervik ska kunna vända eller stå emot strukturomvandlingen. Det troliga scenariot är att vi kommer att minska något 100-tal personer varje år även under kommande år, vilket ingen politiker vill kommunicera eftersom det är nedslående. Det kan mildras något om vi accepterar en större invandring vilket förmodligen är det rätta.
Men all negativ kommunikation straffas obönhörligen av väljarna även om den är konstruktiv.

Risken för Västervik är betydande, vi har ett tiotal fina, stora företag som närsomhelst kan flytta eftersom de ägs av riskkapitalbolag eller globala koncerner. Något av dem kommer säkert att göra det på grund av kompetensproblem eller liknande skäl under den kommande tioårsperioden. Och mental beredskap på detta finns inte i Västervik.

Besöksnäringen blir i det här perspektivet ännu viktigare. Den har naturliga och fantastiska förutsättningar. Men den är för svag och för dåligt skött och branschaktörerna är inte tillräckligt professionella eller lönsamma. Det gör att allmänhet och andra företagare lite nedslående tycker att för mycket fokus läggs på turism. Även här är insikterna för dåliga om sammanhang och effekter. Besöksnäringens stora bidrag är att den skapar trivsel och kulturell dynamik som stäker t ex kompetensförsörjning och "livskvalitet". Det har det övriga näringslivet större nytta av än de själva ibland inser.  Men här behöver vi (jag har själv ett stort ansvar som det är min egen näring)  i branschen börja om och börja diskutera på ett mycket mera konstruktivt sätt och på en högre nivå.

Det finns saker att börja med...

Men det finns också små enkla, kreativa symbolprojekt som kan få oerhört stor påverkanskraft och som kan göras nu. Med stort underifrånperspektiv. Jag ger ett exempel, sådant som kan göras ganska enkelt med egen fantasi och kraft:

Söndag. Västerviksborna flanerar och promenerar. Eller påtar i trädgården. Allt är stängt och öde och dammet yr på gatorna. Ingen ser dem.

Så här kan det bli:

Kreativa krafter startar en liten rörelse, en "Söndagsskola" för vanliga västerviksbor som kommer att växa. Den gör följande nu:

• En liten söndagsmarknad på Fiskartorget. Ställ ut de bord som finns på Evenemangsbolaget. Upplåt dem gratis till vem som vill och har något att sälja, loppis, hemodlade grönsaker eller vad det kan vara. Kul, enkelt och just. Väder och vind får avgöra när det går. Regnar det är det bara att avstå eller flytta in nånstans.

• Små roddbåtar och flytvästar att låna i Fiskarhamnen varje söndag. Det finns många barn tom i Västervik som aldrig varit och aldrig kommer ut på sjön. En pappa kan ta med pojken eller flickan ut och ro  en liten stund. Båt och flytvästar lånas gratis. Kul och enkelt.

• Veckans företag sponsrar en liten konsert på gatan när det är fint söndagsväder - Västerviks eminenta salongsorkester ger gratiskonsert på Strandvägen.

• Barnens konstutställning - någon av våra konstnärer kan stå och måla Gamlebyviken. Gratis papper och enkla stafflin lånas ut. Barn får måla sin bild. Sätts upp på enkel bildvägg för andra att titta på.

• Söndagmiddag med just pris på någon av restaurangerna, med erbjudande för barnen.

• Det finns många roliga och enkla idéer att bidra med. Söndagar upplåts åt västerviksbor, alla som vill kan bidra. Ett program kommuniceras inför helgen.

Avsikten med detta är att vi höjer blicken, ser hur vi konsumerar vår egen stad och upplevelse. Det leder till kul gemenskap och samverkan. Vilket i sin tur kan leda vart som helst.

Vi börjar om; först krypa, sen gå och när vi kan, då springer vi!










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar