Lyssnade på en forskare som visade att det som händer i Stockholm nu kommer till Västervik med tolv års fördröjning. Så därför har jag gjort en resa till framtiden. Varit i Stockholm, hälsat på goda vänner, provat nya restauranger och försökt få håll på tidsandan.
Till skillnad från Västervik växer Stockhlm, så det knakar. Med en busslast om dagen, eller 40 000 nystockholmare, ett helt Västervik, per år. Vilka affärsmöjligheter! Inte undra på att man funderar...
Teaterintresset ökar starkt kan jag rapportera - Dramaten har gjort en lysande uppryckning under Marie-Louise Ekmans ledning. Stadsteatern leder dock fortfarande med hela 92 procents beläggning. Det går knappt att få en plats förrän senhösten till de stora föreställningarna. Och det är strålande teater som spelas - Philip Zandén som Palme, Krister Henriksson lyser i Dr Glas, ska du se Fanny och Alexander måste du känna någon i kassan, o s v.
Kroglivet blomstrar
Kroglivet blomstrar också, konkurrensen är knivskarp, nya unga stjärnskott poppar upp varje dag på kroghimlen, entreprenörskapet är tydligt i krogar som AG, Djävulens Bakficka m fl. Här kan du äta en perfekt marmorerad Club Steak på 800 gram, direkt från köttstycken som hängmöras synligt för gästen i påkostade glaskylar. Och varenda kvarterskrog tycks servera riktigt bra mat. I saluhallarna råder korvkultur och du kan köpa din fänkålskryddade färska linguica direkt av mästaren själv bakom disken.
Överallt kan du hitta de nya krogarna, i lagerlokaler, under broar, i trista förorter, o s v. Och folk går ut och äter. Det är kö till söndagsmiddan - d v s här heter det brunch och den serveras allt oftare som a la carte, perfekt lagad Egg Benedictine t ex, och inte på buffé.
Mat och Vin
Vinintresset ökar också, explosivt - främst hos de som har lite pengar och därför mycket i skymundan. Riskkapitalister köper vin inte i lådor utan investerar på pall för kontrollerad lagring hos experter från Vin & Sprit, samtidigt som krisen pågår runt om oss. Bourdeauxviner som kostar 45 000 kronor flaskan blir allt vanligare på de allt fler exklusiva provningar som hålls. Vinkurser och avancerade dryckesutbildningar på Restaurangakademin fulltecknas - och då kan det lika gärna vara en nyfrälst 60-åring som är elev, som en ung blivande krogsomelier.
Då blir man inte så lite lite trött och skrämd över att ingen utnyttjar Västerviks toppmoderna restaurangskolas lokaler under helger och sommaren - den står tom i 2,5 månader och kostar massor av pengar. In med sommarkurser i vin, ta hit en affinör som säljer kurser om ost, påbyggnadsutbilda unga kockar med ambitioner under sommaren, ge weekendkurser för amatörer som vill lära sig laga mat eller mer om viner under helger. Harald får in pengar till skolan som annars bara kostar. Och för någon som kan räkna och sälja är det en bra affärsidé.
Alla till storstan
Samtidigt läser weekendgäster som vi tidningar i timmar till långa hotellfrukostar. Och då blir kontrasterna tydlig. DN har skärpt till sig den senaste tiden.
Kontrasterna idag står mellan storstad och landsbygd, mellan fattig (nåja, ett relativt begrepp i Sverige) och rik. Man kunde tro att urbaniseringen skulle stanna av, men det är tvärtom. Stockholm växer medan städer som Västervik stannar av.
Det påverkar förstås hela dynamiken i riket.
Kock - ett framtidsyrke
Ungdomsarbetslösheten börjar likna en samhällskatastrof. Samtidigt går det inte att hitta och anställa en bra kock i Västervik, eller i Kalmar län, eller i riket utanför Stockholm (där alla kockar tycks hamna). I bästa fall får du tag i en omskolad mekaniker med visst matintresse. Varför då? Ja, säg det, svarar Arbetsförmedlingen.
Matchningen utbildning mot jobb fungerar inte. De unga motiverade kockar som nu finns får direktörslöner på krogarna i Stockholm. På landsbygden halkar vi efter. På platsbanken finns det idag 35 sidor (!) med lediga platser för kockar, bara i Kalmar län finns mer än 50 lediga kockjobb men inga sökanden.
Snacka om säker utbildning till ett framtidsjobb. Och det finns fler exempel.
Putin - historisk skurk
Fler och fler avslöjanden pekar nu ut Putin som en skurk av historiska proportioner. Född fattig i Leningrad, skaffade sig kompisar i en judoklubb. Tillsammans är de åtta gamla barndomskamrater som idag bor bredvid varandra i åtta lyxdatjor runt en sjö - på ryska kallas deras lilla nätverk för "Runt Sjön". Putin har gjort dem allihop till mångmiljardärer. Lägg till några kollegor från KGB-tiden som också belönats med några miljarder. De har nationaliserat och skaffat sig kontroll över olja, gas och media. Varje år stoppar de motsvarande en halv Europabudget i egen ficka.
När en skattejurist anmälde ministrarna i inrikesministeriet för korruption och ett omfattande bedrägeri på sisådär 300 miljoner kronor, slängdes han i fängelse och torterades till döds.
Västervik förslappat eller förlamat?
I Västervik har inte den politiska ledningen klarat hantera ekonomi och styrning. Objektivt sett tycks vi har för svaga folkvalda, det brister i det mesta men främst i kompetens. Om vi läst och hört rätt.
Allt skylls därför på Harald. Alliansen sitter vid makten av ett enda skäl - Harald, och nu får han ensam bära hundhuvudet.
Och vem finns där annars att peka på? Det hjälper föga att sätta dumstrut på hela fullmäktige.
Men det torde finnas fler skyldiga. Inte minst har vi medborgare ett ansvar, vi är kommunen och har valt de som ska verksamhetsstyra åt oss.
Utan att veta hur förlusterna så plötsligt har uppkommit - hela kommunledningen tycks ha suttit som frågetecken när det verkliga underskottet presenterades - så finns det rimligen mera ansvar att fördela. Verksamhetschefer som inte klarar sin budget (får normalt sparken i privat verksamhet). Uppföljningen som inte fungerat. Styrningen som tycks ha varit otillåtet slapp. Framförhållningen som inte har funnits.
Hur och varför blev det så?
Harald tar nu på sig hela skulden medan de medskyldiga hukar bakom skrivborden. Framförallt undrar man hur rapporteringen till kommunalråd och kommunchef går till. "Knack, knack, här kommer jag med 35 miljoner minus till..."
Är det möjligen så illa som med kockbristen - att det inte går att få tag i dugligt och motiverat ledarskap? Och även om motivationen och kompetensen finns - är det svårare att få till det i små kommuner på landsbygden där konkurrensen, dynamiken, utvecklingen och det viktiga motståndet saknas?
Det behöver diskuteras ordentligt.
Återigen - vi kan bara satsa på det som finns
Vad blir strategin i en situation som Västervik befinner sig i? Givetvis att satsa på våra naturliga fördelar och det vi har, t ex ett tiotal riktigt bra och lönsamma nischade och mellanstora företag som Elfa, Pentronic, Akzo Nobel, Barracuda m fl. Att satsa på de många små företagen som måste leverera de nya jobben. På vår livskvalitet - vi bor i en unik stad, den enda som ligger i en vikens mynning, ute i skärgården.
Och att satsa på bra ledarskap och riktig verksamhetsstyrning i kommunen, med fokus på motivation och kvalitet; med krav inte bara på Harald utan också på verksamhetschefer och alla led neråt i verksamheterna. Stora system med många medarbetare är svårstyrda och mycket blir med tiden slappt. Men det går inte att acceptera.
Kan vi ta vara på det vi har och göra det bra så är det i sig den bästa marknadsföringen för att få fler att vilja bo, leva och verka i Västervik. Att sälja något som inte finns genomskådas däremot lätt idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar