Städer och städer...

Lyssnade på en forskare som visade att det som händer i Stockholm nu kommer till Västervik med tolv års fördröjning. Så därför har jag gjort en resa till framtiden. Varit i Stockholm, hälsat på goda vänner, provat nya restauranger och försökt få håll på tidsandan.

Till skillnad från Västervik växer Stockhlm, så det knakar. Med en busslast om dagen, eller 40 000 nystockholmare, ett helt Västervik, per år. Vilka affärsmöjligheter! Inte undra på att man funderar...

Teaterintresset ökar starkt kan jag rapportera - Dramaten har gjort en lysande uppryckning under Marie-Louise Ekmans ledning. Stadsteatern leder dock fortfarande med hela 92 procents beläggning. Det går knappt att få en plats förrän senhösten till de stora föreställningarna. Och det är strålande teater som spelas - Philip Zandén som Palme, Krister Henriksson lyser i Dr Glas, ska du se Fanny och Alexander måste du känna någon i kassan, o s v.

Kroglivet blomstrar

Kroglivet blomstrar också, konkurrensen är knivskarp, nya unga stjärnskott poppar upp varje dag på kroghimlen, entreprenörskapet är tydligt i krogar som AG, Djävulens Bakficka m fl. Här kan du äta en perfekt marmorerad Club Steak på 800 gram, direkt från köttstycken som hängmöras synligt för gästen i påkostade glaskylar. Och varenda kvarterskrog tycks servera riktigt bra mat. I saluhallarna råder korvkultur och du kan köpa din fänkålskryddade färska linguica direkt av mästaren själv bakom disken.

Överallt kan du hitta de nya krogarna, i lagerlokaler, under broar, i trista förorter, o s v. Och folk går ut och äter. Det är kö till söndagsmiddan - d v s här heter det brunch och den serveras allt oftare som a la carte, perfekt lagad Egg Benedictine t ex, och inte på buffé.

Mat och Vin

Vinintresset ökar också, explosivt - främst hos de som har lite pengar och därför mycket i skymundan. Riskkapitalister köper vin inte i lådor utan investerar på pall för kontrollerad lagring hos experter från Vin & Sprit, samtidigt som krisen pågår runt om oss. Bourdeauxviner som kostar 45 000 kronor flaskan blir allt vanligare på de allt fler exklusiva provningar som hålls. Vinkurser och avancerade dryckesutbildningar på Restaurangakademin fulltecknas - och då kan det lika gärna vara en nyfrälst 60-åring som är elev, som en ung blivande krogsomelier.

Då blir man inte så lite lite trött och skrämd över att ingen utnyttjar Västerviks toppmoderna restaurangskolas lokaler under helger och sommaren - den står tom i 2,5 månader och kostar massor av pengar. In med sommarkurser i vin, ta hit en affinör som säljer kurser om ost, påbyggnadsutbilda unga kockar med ambitioner under sommaren, ge weekendkurser för amatörer som vill lära sig laga mat eller mer om viner under helger. Harald får in pengar till skolan som annars bara kostar. Och för någon som kan räkna och sälja är det en bra affärsidé.

Alla till storstan

Samtidigt läser weekendgäster som vi tidningar i timmar till långa hotellfrukostar. Och då blir kontrasterna tydlig. DN har skärpt till sig den senaste tiden.
Kontrasterna idag står mellan storstad och landsbygd, mellan fattig (nåja, ett relativt begrepp i Sverige) och rik. Man kunde tro att urbaniseringen skulle stanna av, men det är tvärtom. Stockholm växer medan städer som Västervik stannar av.
Det påverkar förstås hela dynamiken i riket.


Kock - ett framtidsyrke

Ungdomsarbetslösheten börjar likna en samhällskatastrof. Samtidigt går det inte att hitta och anställa en bra kock i Västervik, eller i Kalmar län, eller i riket utanför Stockholm (där alla kockar tycks hamna). I bästa fall får du tag i en omskolad mekaniker med visst matintresse. Varför då? Ja, säg det, svarar Arbetsförmedlingen.
Matchningen utbildning mot jobb fungerar inte. De unga motiverade kockar som nu finns får direktörslöner på krogarna i Stockholm. På landsbygden halkar vi efter. På platsbanken finns det idag 35 sidor (!) med lediga platser för kockar, bara i Kalmar län finns mer än 50 lediga kockjobb men inga sökanden.
Snacka om säker utbildning till ett framtidsjobb. Och det finns fler exempel.

Putin - historisk skurk

Fler och fler avslöjanden pekar nu ut Putin som en skurk av historiska proportioner. Född fattig i Leningrad, skaffade sig kompisar i en judoklubb. Tillsammans är de åtta gamla barndomskamrater som idag bor bredvid varandra i åtta lyxdatjor runt en sjö - på ryska kallas deras lilla nätverk för "Runt Sjön". Putin har gjort dem allihop till mångmiljardärer. Lägg till några kollegor från KGB-tiden som också belönats med några miljarder. De har nationaliserat och skaffat sig kontroll över olja, gas och media. Varje år stoppar de motsvarande en halv Europabudget i egen ficka.
När en skattejurist anmälde ministrarna i inrikesministeriet för korruption och ett omfattande bedrägeri på sisådär 300 miljoner kronor, slängdes han i fängelse och torterades till döds.



Västervik förslappat eller förlamat?

I Västervik har inte den politiska ledningen klarat hantera ekonomi och styrning. Objektivt sett tycks vi har för svaga folkvalda, det brister i det mesta men främst i kompetens. Om vi läst och hört rätt.
Allt skylls därför på Harald. Alliansen sitter vid makten av ett enda skäl - Harald, och nu får han ensam bära hundhuvudet.
Och vem finns där annars att peka på? Det hjälper föga att sätta dumstrut på hela fullmäktige.

Men det torde finnas fler skyldiga. Inte minst har vi medborgare ett ansvar, vi är kommunen och har valt de som ska verksamhetsstyra åt oss.

Utan att veta hur förlusterna så plötsligt har uppkommit - hela kommunledningen tycks ha suttit som frågetecken när det verkliga underskottet presenterades - så finns det rimligen mera ansvar att fördela. Verksamhetschefer som inte klarar sin budget (får normalt sparken i privat verksamhet). Uppföljningen som inte fungerat. Styrningen som tycks ha varit otillåtet slapp. Framförhållningen som inte har funnits.

Hur och varför blev det så?

Harald tar nu på sig hela skulden medan de medskyldiga hukar bakom skrivborden. Framförallt undrar man hur rapporteringen till kommunalråd och kommunchef går till. "Knack, knack, här kommer jag med 35 miljoner minus till..."

Är det möjligen så illa som med kockbristen - att det inte går att få tag i dugligt och motiverat ledarskap? Och även om motivationen och kompetensen finns - är det svårare att få till det i små kommuner på landsbygden där konkurrensen, dynamiken, utvecklingen och det viktiga motståndet saknas?

Det behöver diskuteras ordentligt.

Återigen - vi kan bara satsa på det som finns

Vad blir strategin i en situation som Västervik befinner sig i? Givetvis att satsa på våra naturliga fördelar och det vi har, t ex ett tiotal riktigt bra och lönsamma nischade och mellanstora företag som Elfa, Pentronic, Akzo Nobel, Barracuda m fl. Att satsa på de många små företagen som måste leverera de nya jobben. På vår livskvalitet - vi bor i en unik stad, den enda som ligger i en vikens mynning, ute i skärgården.

Och att satsa på bra ledarskap och riktig verksamhetsstyrning i kommunen, med fokus på motivation och kvalitet; med krav inte bara på Harald utan också på verksamhetschefer och alla led neråt i verksamheterna. Stora system med många medarbetare är svårstyrda och mycket blir med tiden slappt. Men det går inte att acceptera.

Kan vi ta vara på det vi har och göra det bra så är det i sig den bästa marknadsföringen för att få fler att vilja bo, leva och verka i Västervik. Att sälja något som inte finns genomskådas däremot lätt idag.

Det plaskar i dammen...

Söndagar ska man summera. Roligast nu är Ranelid & Flink som gått vidare i Melodifestivalen bland alla dansande deodoranter. Facebook svämmar över av ilska och jag blir förbryllad över hur många som upprörs på allvar.
Lånar ett citat av elake Carl Bild:
"Det plaskar i dammen".

•••
Hade en "seriös" diskussion vid matbordet med tonåringen om himmelriket. Vi diskuterade vilka i familj- och vänkrets som skulle få komma in. En pratglad vän tyckte vi skulle passa perfekt som hisskötare. Men regelverken i paradiset är tuffa och när vi summerade upptäckte vi att många av våra roligaste och mest levnadsglada vänner skulle hamna på fel ställe.
"Och hur kul blir det då?" undrade tonåringen allvarligt.

•••
Världens genom tiderna bästa cover: Jimi Hendrix "All along the watchtower".

•••
Media målar helst i svart eller vitt. Juholt sågades med fotknölarna. Han var fel hela vägen. Nu dags för en hjältesaga - "Sossarnas återkomst". Löfvén perfekt i huvudrollen i den "come back"-storyn. Manus verkar klart och vi kommer att få läsa många beskrivningar av en allt blekare Reinfeld. Däremot har man lite problem med hur man ska handskas med Anders Borg som gått och blivit närmast folkkär...

•••
Island och Estland klarade att kraftsamla folket och lyfta sig från ruinens brant till stabil ekonomi på några år under svåra påfrestningar för folket, medan grekerna pratar runt och lovar tunt och skäller på Merkel, utan att egentligen vilja göra något konkret åt sitt elände - intrycket är att verklig sjukdomsinsikt saknas och att det mesta är övriga Europas fel.

•••
Först var det ett litet plus, sen 35 miljoner minus - och nu plötsligt är det hisnande 70 miljoner back. Vi pratar om Västerviks kommuns dåliga ekonomi. Det ska bli intressant att få förklarat hur den redovisningen och löpande uppföljningar har skötts? Hela kommunledningen tycks ha tagits på sängen.

•••
En snabb motorväg till Linköping - och/eller Norrköping - skulle betyda fler jobb och snabb tillväxt för Västervik. Om jag är rätt underrättad kostar en mil bra väg 300 miljoner kronor. Det blir tre miljarder för hela vägen till Linköping om man rätar ut lite krökar. Om vi lånade och betalade vägen själva skulle det kosta ca 80-90 000 kronor för varje västerviksbo. Kommunen betalar 3 procent i ränta på sina lån. Det blir 2 400-2 700 kronor om året i direkt kostnad per västerviksbo för en ny väg till Linköping.
Det går säkert att hitta annan finansiering också. T ex vägtull. En hel del skulle säkert betala en 100-lapp för att ta sig till Linköping på 45 minuter...

•••
Bankerna ökar sina räntemarginaler kraftigt och konkurrensen är för dålig. Kommunerna lånar däremot av sin egen "bank", Kommuninvest, till ca 3 procents ränta. Landets 400 000 småföretagare skulle kunna gå ihop och starta sin egen bank på samma vis för att få tillgång till billigt, riskvilligt kapital. Nu är man helt i händerna på storbanker.

Vinst? Som att svära i kyrkan...

Ungas arbetslöshet är på väg mot tragiska proportioner - i Sverige med tvåsiffriga tal är vi ändå lyckligt förskonade vid jämförelse med katastrofer som i Irland, Spanien och Grekland där de unga utbildade nu flyr landen.

I Sverige och i Västervik har vi våra egna problem.
Tillverkningsindustri ligger kvar på samma sysselsättningstal som på 70-talet. Här finns inga nya jobb.

Offentlig sektor kan inte växa mer utan här minskar jobben när verkligheten nu kommit ifatt kommunerna som måste spara, effektivisera och lägga ut allt mer på entreprenad. Samtidigt som vi är prisgivna på nya sätt för globaliseringens krafter.

Det enda hoppet är att små och medelstora företag i framförallt tjänstesektorn tillåts växa. Vi behöver därför ett mycket bättre, riskvilligare och tuffare innovationsklimat.

Det här vet förstås politiker och samhällsplanerare.
Det är bara i nya och växande små företag som nya jobb och tillväxt finns. I Sverige och i Västervik.

Vem bryr sig?

Paradoxen är att politiker inte bryr sig tillräckligt. En miljon pensionärer är en viktigare väljargrupp än 400 000 småföretagare. Särskilt som det i Sverige fortfarande finns en obehaglig misstro mot företagande. Det hänger i sedan den starka socialdemokratiska maktepoken där budskapet till alla var att sitta still i båten mot att alla skulle få det lite bättre för varje nytt år. Sossar gjorde upp med storindustri om hur det skulle gå till. Den ekonomiska politiken såg till att gynna exportföretagen. De många små- och medelstora företagen ansågs obetydliga, skulle hållas i shack för att inte utmana (väcka avundsjuka och oro) de breda folklagren och så är det fortfarande.

Lägg till att misstron mot kapitalism och globalisering i allmänhet växer. Avarter i finansvärlden och storbankers vämjeliga bonusar till toppchefer har också spillt över och drabbar tilltron till allt företagande.

I Västervik och andra jämförbara samhällen märks detta tydligt - misstron avslöjar sig i den lokala debatten, på insändarsidor och webben.

Hur kommer det sig? När det är det riskvilligt sunt företagande som är förutsättningen för all välfärd, för jobb och skatter? De offentliga systemens uppgift är "bara" att distribuera och snurra runt pengarna - vilket vi vid jämförelser gjort ovanligt bra i Sverige.

Men det behövs fortfarande en ny attityd till företagande och en insikt om att tillväxtreformer i stort och smått är avgörande för vår framtida välmåga.

Öka vinsten

Sänkt krogmoms är ett litet men målande exempel. Även i media som borde veta bättre mäter man momssänkningen i form av antalet krogar som sänker priser. När var och en begriper att momsen är till för att seriösa krogar i första hand måste öka sina vinster. Det är den mest olönsamma branschen av alla idag. Vinsten är det verktyg som alla vettiga företag använder för investeringar i produktutveckling, nya servicekoncept, marknadsföring och bra ledarskap. Allt det som gör att företag kan växa. Att använda momspengar för att ge tillbaka till kunder är som att skjuta sig i foten.

Och att prata om vinster är också att svära i kyrkan. Inte minst i offentlig sektor - ett privat skol- eller vårdföretag ska inte göra vinst. Hur ska de då kunna investera och utveckla bättre vård och service? Märk väl att jag talar om vettiga företag - inte fuskare som vill maximera egen vinning.

Att svära i kyrkan är också att ifrågasätta ledarskap och styrning i kommunala verksamheter. Hur använder de pengarna? Hur mäter de kvalitet? Hur effektiva är de? Självklart ska det ledarskapet ifrågasättas minst lika hårt - egentligen hårdare eftersom det är dina och mina pengar de använder - som privata företag.

Men det är som vi drabbats av mental härdsmälta. Vi är så försiktiga och fega. Det är t o m så att personal i kommunala verksamheter går mot sina chefer genom att använda den ofta okunniga allmänheten som gisslan via debattartiklar och upprop. Istället för att medborgare gör sig själva klokare, sätter sig in i problematiken och för en engagerad och riktig debatt om hur våra skattemedel används på bästa sätt.

Vi lever i ett bra samhälle, men risken är uppenbar att våra välfärdssystem inte håller så länge till om vi inte engagerar oss mer och bättre, om vi inte tar tag i frågor om tillväxt och innovationsklimat - och inte minst ändrar attityd till företagande, risktagande, kreativitet och entreprenörskap i vid mening.

Kan Moses hjälpa Västervik?

Västervik växer inte trots stort fokus på tillväxt i näringsliv och kommun. 1960 var Kalmar och Västervik lika stora städer. För lite mer än 100 år sen tyckte västerviksborna att Kalmar var en bonnhåla och man byggde residens för att bli ett eget län.

Så blev det inte. Kalmar har blivit dubbelt så stort och har högskola och viktig central administration. Västervik tappar år efter år, från 40 000 medborgare är vi idag 36 000 där vi tycks stå och stampa.

Trots frenetiska satsningar på att locka fler händer inget.
Förmodligen görs ett strategiskt fel. Vi ska inte vara fler! Vi ska inte satsa på det som inte finns utan de resurser som redan är givna - oss själva.

Kan vi bli en riktigt bra stad för exakt 36 000 personer, med bra och anpassad service, skola, vård och omsorg, väldistribuerad välfärd, kulturell dynamik och ett näringsliv i tillväxt med bra styrning så är det bättre än att skjuta i natten mot ingenting.

Förmodligen skulle det (den välmående lilla staden och kommunen) locka fler att flytta hit än att vi skryter om något som inte finns eller lova saker som vi inte kan hålla. Fokusera på det vi har och gör det riktigt, riktigt bra!

Dock måste våra ledare få oss att tro på bilden av seger och ett bra liv i Västervik.

Skönlitteratur ger därvidlag bättre styrverktyg än SKL:s prognoser om skatteunderlag etc. Bibeln är ett bra strategiskt verktyg, t ex ger andra Mosebok bra vägledning i "management by belief".

När Moses ledde israelerna genom Sinaiöknen på flykt från Egypten och hamnade i strid med de överlägsna amalekiterna vid berget Horeb segrade han genom sitt kreativa ledarskap.

Han gick upp på berget och sträckte armarna mot skyn. Så länge han orkade hålla upp sina armar hade Israel stridslyckan med sig därför att man trodde på Moses, men när han blev för trött och lät dem sjunka gick striden bäst för amalekiterna.

Då kom Aron och Hur för att stötta händerna åt Mose ända till solnedgången, då segern till sist var säkrad. Amalekiterna fick för sig att Moses Gud var starkare än deras och gav upp trots att de var mångdubbelt fler.

Den historien borde Harald Hjalmarsson läsa.