Det kommer att kosta

Vid årsskiftet gjorde The Economist sin årliga sammanställning över ekonomin i världens länder. Den är intressant.

Den visar att Sverige fortfarande är ett av världens rikaste länder räknat i BNP per person. (Norrmännen är rikast tack vare oljan.) Sverige är också en förvånansvärt stor ekonomi trots att vi är ett litet land.

Värt att notera är:

Nordens länder är tillsammans en lika stor ekonomi som hela Ryssland.

Norra Europa - Tyskland, England, Skottland, Holland, Belgien, Polen och de nordiska länderna är en större ekonomi än Kina.

Och hela EU-Europa är fortfarande världens största ekonomi, större än USA.

Ändå har Europa gått i baklås. Länderna är olika språkligt, kulturellt, bråkar inbördes och bevakar stenhårt sina intressen. Vi håller på att förlora vår konkurrenskraft.

Det är intressant att läsa analyserna ifrån en annan världsdel, Asien.

Man skiljer dels på det fungerande, effektiva norra Europa och det "latare" och ineffektivare södra, som sätter käppar i hjulen.

Europa anses på väg att förlora sin gamla roll tack vare att vi inte kan anpassa oss till globaliseringen, vi är för stela, saknar det rätta drivet och det stora ledarskapet. Ett visst mått av skadeglädje kan skönjas (inte minst i amerikansk press), parat med oro. Europa är en lika viktig marknad som USA och påverkar hela världsekonomin.

Glansen av Europa som föredöme - demokrati, parlamentarism och utbyggda välfärdssystem i kombination med kapitalism - håller på att flagna.

I övriga världen pekas på dålig dynamik, bristande flexibilitet, stel arbetsmarknad, rigida fackföreningar som vill hålla fast vid det gamla, överspenderande stater, ett välfärdssystem som kostar för mycket, för svag entreprenörskultur, dålig motivation för arbete, för lite forskning och utveckling.

Vi har blivit för mätta och för feta helt enkelt. Och nu står vi där.

Europa har drabbats av globaliseringens konsekvenser och inte förstått hur världen snabbt förändras och tyngdpunkter förskjuts till nya regioner och länder i utveckling som Kina, Brasilien, Indien och Ryssland.

Visserligen är ingenjörskulturen (i norra Europa) fortfarande formidabel. Men den är gammaldags och stelbent - här skapas inga nya branscher och vi är inte med i matchen när det gäller att omsätta ny teknologi till globala varumärken och företag.

I USA har krigen kostat staten ohyggligt med pengar och landet är skuldsatt över öronen. Landet är egentligen två ekonomier - en fattig och en rik. Folk bor i husvagnsparker och getton i ena änden - i den andra finns medelklassens villor och de rikas lägenheter på Manhattan.

Det är en tuff och hård tillvaro. Men tillväxt och dynamik finns. Man är inte sena att peka på att i USA finns sju av världens tio bästa universitet. Satsningen på forskning och utveckling är lika stor som på militären. Man har förstått att företagande förutsätter destruktion av det gamla som inte fungerar. Det är i USA du skapar Facebook, Google, Amazon, Apple och Microsoft. Det är inte svårt att hitta finansiering till bra idéer och företag.

Så vad är lösningen för Europa?

Utanför Europa är svaret entydigt - större europeisk politisk och ekonomisk överstatlighet. All makt åt Bryssel. En starkare och självständig europeisk centralbank överordnad de nationella.

Euron kan bara räddas om länderna ger upp sin självständighet. Sverige får vara berett att ge upp snuset, lösa ut greker som inte vill jobba och spanjorer som vidlyftigt förbyggt sig. Frankrike för sluta med att ösa EU-miljarder över sina bönder, engelsmän får ge upp sin frizon för finansbolagen, och Tyskland, Europas starkaste ekonomi får dela med sig i ännu högre grad till länder som Portugal och Italien.

Stela arbetsregler måste bort och göras flexiblare. Idag håller Europa på att förlora en hel ung generation som går arbetslösa därför att fack och turordningsregler hindrar företag att säga upp gamla medarbetare. Danskarnas modell med omställningsgarantier hyllas t ex.

Globaliseringens krassa budskap är att vi kan leva som vi gör på våra välfärdssystem i något decennium till, men sen är det kört för Europa om vi inte snabbt skapar ett hungrigare, tuffare, mera tävlingsinriktat tillväxtklimat, parat med satsning på forskning, utbildning och en företags- och entreprenörskultur.

Mindre trygghet på jobbet och större krav på att du själv skapar din välfärd är priset vi i så fall får betala. Politikens uppgift blir att hantera alla särintressen och att renovera välfärdssystemen så att inte enskilda drabbas i detta hårdare livsklimat.

Å andra sidan är Europa ett betydligt komplexare, mera diversifierat och intressantare samhällsbygge än de flesta andra i historien - kulturellt, intellektuellt, politiskt och ekonomiskt. I detta finns en kraft som underskattas.

För Sveriges del kan vi fundera på vad som hänt om vi skapat den där nordiska unionen för ett 30-tal år sen. Norsk olja, finsk sisu, dansk företagskultur och svensk ingenjörskonst. Mumma.