Från en solstol

Från en solstol i Asien kan man betrakta på distans. Det finns inte så mycket att göra mer än att peta med tårna, läsa böcker och sätta tankarna på frispel.

Läser tre böcker samtidigt. Leif GW Perssons memoarer om sin klassresa, Hertha Müllers skildring av hur livet i en diktatur sätter sig i huden på en människa, och Anna Politkovskajas stentuffa rapportering från andra Tjetjenienkriget, som kostade henne livet.

Hertha Müllers skildring av hur det kommunistiska – och alla totalitära - system fungerar borde få varje vettig människa att sparka bakut mot allt som luktar socialism, nationalism och maktkoncentration.
Hon visar också hur grupptryck kan förgöra.

I Sverige lever vi i fred och frihet - tror vi. Men alla som t ex gått i en svensk skola vet hur viktigt det är med hög status i gruppen – och vilka repressiva smådiktatorer med fjäskande hantlangare där kan skapas långt ner i barnaåren. En del arbetsplatser har liknande systemproblem, institutioner, fångvård, polis o s v. Framgång för den som inte lyckas i det vanliga livet kan lätt slå över och mätas i repression, hur bra du kan trycka ner, förödmjuka och skapa rädsla i din omgivning. Makt är farligt. Längst ner är du alltid svagast.

Müller är också bra läsning för alla som jobbar med eller är intresserade av integrationsfrågor.
Vi tycker att den som kommer till oss, från krig på Balkan, i Iran, Afghanistan eller Somalia borde väl vara tacksam, nöjd och känna sig trygg. Befriad.

Glöm det. Det fungerar inte så. Och Müller beskriver varför - otäckt och tankeväckande. Ett exempel, du bär ständigt med dig ett främmande landskap och den som levt länge under förtryck kan inte njuta av naturen på vanligt vis. Den representerar inte något vackert utan blir en likgiltig och skrämmande kuliss till en kronisk rädsla.

Grabbarnas grabb

Leif GW Persson berättar om sin klassresa till rikedom och berömmelse - men i grund och botten är han pappa Gustafs arbetargrabb i det hyfsat goda landet Sverige. Hans framgång ger bekymmer av en annan art. Han dricker och äter för mycket, han belönar sig själv. Men han kan däremot aldrig förlåta sin manipulerande, livsbesvikna mamma. Hon som inte tillät att han fick begrava sin dyrkade farsa. Det är den ena stora konflikten i hans berättelse.

Det är en berättelse om grabbig moral. De som är av rätta virket förenas och trivs med varandra oavsett bakgrund. Här gestaltas en sorts svensk bonde- och sossemoral blandat med lite av gammaladelns syn på ära, mod och resning som något trots allt viktigare än pengar. Man vet vad som är rätt och fel i sin sturiga lurvighet och man är framförallt ärlig.

Inre psykologiska konflikter och annat tjafs är inte så mycket att fördjupa sig i. Det skymmer bara den reda blicken. Dock är han redo att skjuta sig när han möter den iskalla makten i Palmes skepnad – den beundrade Palme ljuger om saker man inte får ljuga om och det chockar Leif GW så till den milda grad att världen rasar omkring honom.
Leif GW Persson är underhållande och läsvärd och han skriver klarsynt om polisarbete och tjuveri. Dessutom verkar han rätt nöjd med vad han åstadkommit.

Orädd

I solstolen bredvid ligger ryske ambassadören i Islamabad med en kinesisk liten nakenhund och två mobiltelefoner.
Jag läser journalisten Anna Politkovskajas rapporter från andra kriget i Tjetjenien. Hon är helt hänsynslös mot Putin och den ryska maktapparaten, men även mot råbarkade banditer och terrorister som terroriserar befolkningen i Kaukasus. Så blev hon också mördad. Hon är ofattbart orädd och en sådan röst tål ingen maktapparat med förtryck på agendan. Självklar läsning för alla journalister.