Vår rikedom vårt problem

Nånstans är det fel, riktigt fel med vår självbild i Västervik.  Vi ser inte. Vi går med skygglappar och ber om färdtjänst och ledsagning genom tillvaron. Och det gör mig förbannad.

Vi lever i den till ytan största och rikaste kommunen söder om Dalälven - borträknat Gotland. Med rik menar jag här på naturtillgångar och - kalla det gärna - kulturekonomiska värden. Men vi ser det inte. Träden skymmer skogen för de flesta av oss. Istället gör vi vår rikedom till vårt problem, inte till vår möjlighet.

• Vi har den enda småländska skärgården, ett helt och särpräglat fantastiskt landskap utåt.

• Vi har ett rikt och flödande kulturlandskap inåt, med skogar, ängar, tätorter och byar. Här finns skatter som Vråka, Lunds By och Fårhult. Här finns anrika historiska bruksmiljöer som Överum, Gunnebo och Ankarsrum. Här finns orter med anor från mycket gamla tider som Odensvi och Hallingeberg. Här finns skärgårdssamhällen, som Loftahammar, Flatvarp och Händelöp.

• Här finns en fantastisk gammal herrgårdskultur med exempel som Helgerum, Blekhem, Gränsö, Odensviholm, Casimirsborg, Stensnäs och minst 40 vackra kulturskatter till.

• Här finns Uknadalen med sin öppna skönhet.

Mitt i allt detta ligger Västervik, ett svenskt Key West, en idyll och skärgårdsstad som understöds av 12-13 mycket framgångsrika mellanstora företag och många entreprenörer, en växande handelsplats och ett sjukhus värt att slå vakt om.

Kort sagt - vi har förutsättningarna, allt som gör ett liv värt att leva. Och mer därtill.

Men vi får inte ihop det. Vi ser inte helheten.

Istället får vi nedbrytande diskussioner om skolor som ska läggas ned, om besparingar i kultursektor och ett centrumprojekt inne på tredje året som kostat 5-6 miljoner utan att ett s--t har hänt.

Vi har problem med utbildning, kompetensförsörjning, ekonomin, infrastrukturen, tillväxten och diverse annat. Mycket p g a en "kommunikationskultur" som är både håglös och saknar inspiration. Det finns inget "flow".

Det här drabbar vitaliteten, motivationen och handlingslusten hos oss alla.

Nånstans måste vi börja öppna ögonen och se på oss själva på ett nytt sätt. Vi måste se våra värden på riktigt. Och blåsa nytt liv i dem.

I ett avseende håller jag med centerpartisten som säger att vi inte kan jämföra oss med andra kommuner. Rätt. Vi är större och har mer av mycket, vilket måste få kosta om vi anser att det är värdefullt för oss. Här finns värden att både bevara och utveckla.

Jag är därför mycket kluven till t ex skoldebatten. Den har börjat i fel ände, i det lilla och inte i det större.  Den handlar mest om pengar, lite om pedagogisk kvalitet och inte alls om effekterna på helheten.  Det går att förstå att en lärare på landet inte klarar att undervisa i 16 olika ämnen. Men ingen slår näven i bordet och säger att allt som ska göras eller läggas ner ska vägas av mot hela Västerviks bästa.

Hotar en skolnedläggning i Odensvi större värden i vår kommun? Om så, då ska vi inte lägga ner utan möjligen bygga ut.

Men det finns inte pengar?

Jo, det finns det. Om vi hushåller och prioriterar rätt. En internationell rapport (Kinsey) som gjorts visar att produktiviteten i offentlig sektor kan ökas med 25 procent. Vi är helt enkelt inte tillräckligt effektiva i våra kommuner och offentliga system. Och då menar jag inte att lärare och brandchefer är okunniga utan att den övergripande verksamhetsstyrningen inte är tillräckligt utvecklad. Blir den det behövs varken skattehöjningar eller nedläggningar av skolor. För med sådan styrning följer att både motivationen och prestationerna ökar.

Visst, lägg gärna ner en skola för att undervisningen ska bli bättre - men då blir vi samtidigt skyldiga att tillsammans förklara hur Odensvi, Blackstad eller Blankaholm, trots nedläggning, ska bli en bättre plats att leva på för de som bor där, och för oss alla. Klarar vi inte det så utarmar vi istället för att utveckla.

För vad händer med Västervik (kommunen) om vi bara hugger ner träd utan att återplantera?

Varför låter vi t ex tanken på ett levande centrum gå i stå och återförvisas till oändliga diskussioner bara för att någon ledande politiker inte orkat läsa på, för att några banker och försäkringsbolag samt ett kommunalt Bostadsbolag sätter käppar i hjulet? De stora och viktiga idéerna får ständigt vika ner sig för kortsiktiga särintressen.

Och varför samarbetar vi inte med vår naturliga grannkommun Vimmerby - vi är båda lika utsatta för tidens strömningar och har så mycket gemensamt?

Vi jobbar i mikroperspektiv - lappar på enskildheter. Men vi ser inte möjligheterna i helheten.

Ett nytt perspektiv börjar med att vi ser på oss själva ovanifrån och startar diskussionen där.

Vilka är vi? Vilka vill vi vara? Vad är värdefullt för oss som bor i kommunen?

Den stora visionen om Västervik. Den som ger hopp och motivation.

Har vi inte den så blir det bara snömos av resten.

För stora visioner krävs ledarskap. Att det finns någon eller några som vågar och vill ta på sig hatten. Som kan bära berättelsen om vår framtid - hur vi förvaltar och utvecklar allt det som skapats och byggts under generationer.

Och vågar göra något av den berättelsen, rycka oss med, framåt...

Traditioner, misstanke och god tro

På annandagen läser jag Anders Sundelins bok om storspionen och översten Stig Wennerström som sålde ut hela det svenska flygförsvaret mitt framför näsan på hela militäretablissemanget.

Boken pekar på en svensk folkhemsparadox. Å ena sidan bevakar vi misstänksamt varandra, grannen ska minsann inte få mer än jag. Å andra sidan är vi hur godtrogna och flata som helst, särskilt mot överhet och gärna i uniform.

Det är 40 år sen Wennerström greps på Riksbron i Stockholm. Då hade han kunnat operera mer eller mindre ostört i 23 år och än idag är hela historien inte klarlagd.

Läser man boken så framstår den dåtida svenska underrättelsetjänsten och försvaret som naivt och klumpigt. Topphemliga handlingar lämnades ut hej vilt till den fåfänge översten. Ingen tog honom på allvar. Ingen kunde tro att en kollega som bar upp uniformen så elegant kunde vara förrädare - trots att ingen tycks ha gillat honom.

År ut och år in träffade Wennerström ryska delegater och GRU-män öppet utan att klockor ringde. Och när någon ändå gjorde det försvann rapporten ner i byrålådor, information gick inte vidare. Ungefär som med en kommunal strategiplan som ingen läser ändå.

Den enda som var tvärsäker på Wennerströms skuld var en butter  och patologiskt misstänksam kommissarie som envist höll fast vid spaningarna i 3,5 år innan gripandet. Då hade han, mest av en slump, fått tag i en akt om Wennerström som samlat damm i lådorna och läst mellan raderna vad översten höll på med.

Men den som till slut lyckades få fast Wennerström var en vaken städerska. Trots att det fanns hur många signaler som helst från 1943 och framåt.

Själv framstår Wennerström i boken som en färglös medelmåtta -  ensam och utan riktiga vänner.  En lätt uppblåst pedant som ville göra karriär men alltid blev förbigången.  Han gjorde inget intryck på chefer och något ledarämne var han inte. Samtidigt var han mild och fördragsam och tycktes inte bry sig när han borde ha blivit besviken över uteblivna befordringar (istället fick han hem och plågade hunden i smyg).

Hans bäste vän blev istället en intelligent och socialt begåvad "general" i ryska GRU som snabbt förstod vilka strängar han skulle spela på och blåste under Wennerströms inbillade ego. Här kunde han äntligen få glänsa, i rollen som duktig spion som ständigt gav lite mer än han fick betalt för.

Tanken slår förstås - om det var så svårt att få fast Wennerström, hur många rikligare begåvade spioner har man inte missat då..?

En annan fundering är hur  Wennerströms personlighetstyp slår igenom i andra sammanhang och med vilka konsekvenser? Som rektor? Tjänsteman? Bankdirektör?  Hade han spekulerat bort pengar? Plågat livet ur svaga elever? Slarvat bort skattemiljoner? Eller hade han bara försvunnit i kollektiv höstdimma utan att lämna några spår efter sig alls?

Det intressanta med boken är ändå inte Wennerström som person utan beskrivningar av svensk samtid, den som formade honom. T ex pekar boken på de starka militarististiska strömningarna under 1900-talets första decennier i Sverige - allt tyskt hyllades och kejsaren Vilhelm II sågs som oövervinnerlig.
Svenska folket däremot hade blivit håglöst och tappat all sin fosterlandskänsla under liberalers och socialisters framryckning, tyckte militärer, Sven Hedin och inte minst kungen Gustav V och hans tyskfödda drottning Victoria. Landet gjorde därför bättre att gå i entent med Tyskland för att rädda sig självt.

Det var dödsryckningarna efter ett gammalt samhälle och gamla ideal. Eller?

Nu 100 år senare pekar fler och fler debattörer på att det kanske inte är så. Tron på vetenskap, modernitet,  framåtskridande och öppenhet hotas ständigt, nu inte av inskränkta militärer och adel, men av grumlig nynationalism och fundamentalism av många olika slag.

På Gränsö är det stora orosmolnet mest om det är blixthalka på bron till fastlandet.

Vad händer omkring oss?

USA har världens största statsskuld och är världens mäktigaste land.
Jaså, är det?
Vem har då USA lånat alla sina pengar av? Rätt - Kina.
Världen förändras just nu mycket snabbt. Hänger du med?

Kina är världens största tillväxtland och har världens största valutareserv, ofattbara 3 300 miljarder dollar. Det konstiga är att de har sparat ihop alla dessa pengar på bara tio år.
Från ett av världens fattigaste länder till det rikaste - en häpnadsväckande resa. Kina kan t ex köpa alla företag på Stockholmsbörsen 6 gånger om. Cash!

Kina kan också närsomhelst ringa och säga upp sina lån och sätta USA i konkurs. I teorin äger alltså Kina USA ungefär som banken äger ditt företag (om du har lånat pengar till t ex investeringar). Men i USA bryr sig ingen särskilt mycket om det.

I praktiken är det förstås mera komplicerat än så. Det vore inte särskilt smart av Kina att göra USA bankrutt. Då förlorar man sin största kund, alla sina pengar och befolkningen skulle ramla bakåt rakt ner i medeltiden eller åtminstone in i kulturrevolutionens mörker igen. Så funkar globaliseringen - allt hänger ihop.

Åk till Island och lär

Västervik - och Kalmar län - kan knappast jämföra sig med Kina. Men kanske kan vi hitta lösningen på många av våra problem inte i jämförelser med andra kommuner och regioner, utan i ett annat land - Island.

Island har 320 000 invånare, lite fler än Kalmar län, men fungerar imponerande bra som egen stat. Man åkte dit stenhårt i finanskraschen 2008, men har gjort en formidabel återkomst. Folket samlade sig som en man, tog umbäranden och slit med jävlar anamma (islänningar jobbar hårdare än de flesta) och är snart tillbaka i tillväxt. På köpet har man fått fantastisk arkitektur, en nyrenoverad stat. Och massor av lärdomar.
Hur gjorde dom? Skicka en delegation.

Produktutveckling - inget för Sverige längre..?

Andra intressanta skiften som väcker tankar -  billiga innovationer. Det är inte forskarsamhällen i väst som står för den intressanta produktutvecklingen, den kommer från de nya ekonomierna:

Kina, Brasilien och Indien struntar i tröga processer och konstiga fördomar om att allt ska vara så dyrt, komplicerat och svårt.

• 220-våningsskrapan Sky City i Changsa i Kina byggs från scratch till 800 meter - på 90 dagar. Ungefär vad det tar för mig att få till en friggebod. Utan bygglov.

• Kina säljer avancerade system för ultraljud och röntgenmaskiner för vrakpriser - till USA.

• Tatas Nano-bil i Indien kostar 15 000 kronor och fungerar utmärkt.
  
• Brasilien är nu världsledande när det gäller att borra efter olja på riktigt djupa havsbottnar.

• Och i Indien har man utvecklat en teknik för hjärtoperationer som är lika bra som på världsberömda Cleveland Institute, för en tiondel av priset. En annan indisk klinik utför blixtsnabba ögonoperationer med hög kvalitet för 210 kronor styck. Plötsligt kan "massorna" få tillgång till avancerad sjukvård över hela världen. De fattiga lär plötsligt de rika.

Så vad säger det här? Dels att vi på hemmaplan kanske som strutsen stoppar huvudet i sanden och inte vågar tänka nytt på riktigt. Var finns de riktigt modiga ideerna som ger hopp om utveckling och vem tar tag i det?

Nytt styre i Västervik?

I en artikel i Wired pekar man ut en tänkbar framtid - "Så regerar du 2.0". Snart kommer Västervik av styras av politiker, civila funktioner och medborgare gemensamt. Vi organiserar oss på digitala och transparenta plattformar. Tänk hur man i den arabiska våren fällde en regering. Eller hur man plockar ihop resurser, kompetenser och rätt människor som tillsammans löser ett problem.

Två flickor på ett universitet i USA startade t ex en rörelse som lyckade friköpa ett stort antal nepalesiska trafficking-offer i Balkan. Man samlade ihop olika resurser och kompetenser och sålde band som löste problemet. Man använde digital kontext, "Connect,  och ansatsen spred sig som en löpeld på digitala motorvägar över hela världen.

Allt detta gjordes som ett studentarbete.

Översatt till Västervik skulle det kunna betyda att Harald Hjalmarsson lade ut hela den kommunala översiktsplanen för alla medborgare på nätet - att hantera i ett slags kreativt och transparent  remissförfarnade. "Hur vill vi leva och bo i Västervik om tio år?""

Eller att politiken vände på frågan och på en sådan plattform bad medborgarna om hjälp  att lösa den ekonomiska krisen i Västervik genom begåvade och konkreta förslag.

Vi är en stor kommun och behöver fler skolor på landsbygd än andra kommuner. Hur kan vi gemensamt lösa det utan skenande kostnader? Orealistiska förslag, d v s sådant som inte ryms inom budget, sållas automatiskt bort ungefär som när du fyller i ett fält med för många ord. Men kreativa förslag inom ramen landar rätt.

Regera Västervik 2.0

Var finns Reepalu i Västervik?

Fram till slutet av 1800-talet var Kalmar, Västervik och Oskarshamn på ostkusten viktiga tillväxtstäder. Alla tre var "stapelstäder", hade exporthamnsstatus och var dynamiska handelscentran. Tunga transporter gick på vatten på den tiden och Västervik hade färja till både Riga, Lübeck och Köpenhamn.

Sen växte järnvägen till sig, vägarna kom, och då hängde ostkusten inte med. Stambanor och de stora Europavägarna drogs långt inne i landet och skar effektivt av ostkusten från framtida tillväxt och utveckling.

Idag är Kalmar län ett Norrlandslän i söder. Vi har 230 000 invånare - i hela länet. Mindre än Malmö stad. Och vi tappar hela tiden.

Det är ett riktigt skräckscenario att läsa ekonomifakta om länet. Vi har fler arbetslösa, färre högskoleutbildade, lägre inkomster och äldre befolkning än andra län.

Sverige beräknas växa med 1,8 miljoner invånare de närmaste 38 åren, fram till 2050. Stockholm får en miljon nya invånare, Göteborg och Malmöregionen 400 000 var.

Samtidigt beräknas Kalmar län som enda län söder om Mälaren att tappa från 233 000 till under 200 000 invånare enligt SCB:s befolkningsprognos.

Vi har högskolorna långt ifrån oss och i norra länet är varje kommun en avskärmad arbetsmarknadsregion. Alla skäl i världen att samarbeta, kan man tycka.

Varför då inte Vimmerby och Västervik gör det är en gåta. Ta min egen bransch, besöksnäringen, som exempel.

Västerviks turism omsätter 538 miljoner kronor, sysselsätter 500 personer på heltid och har mer än fördubblats på tio år. Lägg till Vimmerby med sitt ALV och norra länsspetsen har en näring som omsätter över en miljard, sysselsätter en bra bit över 1000 personer och är den största tillväxtbranschen av alla, tillsammans med handel.

Men Vimmerby har inte ens en fungerande turistbyrå och i Västervik avsätter man mindre än 0,3 procent (1,5 mkr) av branschens hela omsättning till marknadsföring av resmålet. ALV ensamt satsar mer i  annonspengar än Västervik gör på hela sin turistorganisation.

Trots att turistnäringen är den enda bransch som har rejäl tillväxt tror inte politikerna på vad de har för ögonen, och kanske förstår de inte. Inte heller tycks man tro på sin egen turistbyråverksamhet. Insikterna saknas och - vilket Gud förbjude - kanske kompetensen också:

Hur ska då en riktig destinationsutveckling kunna exekveras?

Malmö - en jämförelse

Det kan ifråga om tillväxt vara intressant med en jämförelse - mellan Malmö och Västervik. Malmö växte under åren 1920 till 1970 kraftigt. Från 113 000 invånare till 250 000. Det var under de åren industrin hade sin stora tillväxt och Malmö var en framåt arbetarstad.

Men sen kom krisen. Industrin rationaliserade, Malmö började sjunka som en gråsten och tappade fram till 1984 mer än 30 000 invånare. Malmös centrala del, innerstaden höll på att avfolkas helt och hade när botten nåddes bara 12 000 bosatta. "Gråsossementaliten" höll på att kväva hela staden och när det var som värst hade Malmö ett ekonomiskt underskott på över en miljard kronor - Västerviks ekonomiska haveri förbleknar. "Arbetarna" som hade fått medelklassens vanor, ekonomi och värderingar vägrade flytta in i nybyggda Rosengård (som räddades av invandrare som förvisades hit), istället flydde man till radhus och villor i närbelägna och välmående villakommuner.

Men vändningen skulle komma. Idag tillskrivs den två kraftfulla och drivande personer, Ilma Reepalu och Percy Nilsson, en sosse och en moderat (inga jämförelser med Hjalmarsson/Kronståhl).

De bestämde sig för att göra något åt krisen tillsammans.

De fick god hjälp av sina goda kontakter inte minst i regeringen (läs HSB, Han Som Bestämde).
Det som hände var att skatteutjämningen riggades för att passa Malmö som fick en miljard över en natt och kunde vända minus till plus i störtblödande driftbudgetar.

Därnäst lyckades man få ett eget universitet (efter att ha skrivit brev till HSB-Göran). Reepalu hade  dessutom varit i New York, fått en aha-upplevelse vid pulserande Washington Square och insåg att universitetet skulle ligga inne i stan och inte på en åker utanför. Idag har Malmö Sveriges största Campus med 28 000 studenter och ett svåröverträffat nyurbant cityliv.

Malmö fick sen Öresundsförbindelsen och som krona på verket Bomässan 2001 (som gick i konkurs men icke desto mindre lämnade den nya gräddhyllan Västra Hamnen efter sig).

Nu bygger man ett nytt konserthus för 300 miljoner, mitt i stan givetvis. Hyllieprojektet med ny arena och supershoppingcentret Emporium är redan på plats och man satsar procentuellt mer pengar på destinationsutveckling än någon annan  stad. Sommartid bjuder man sin nya unga befolkning på gratiskonserter varenda kväll och trots alla rubriker om våld och elände anses Malmö med sin stora andel utrikesfödda vara landets mest spännande och dynamiska stad - The Big Falafel.

Inte så dåligt marscherat på 20 år - från utslagen till Europas snabbast växande stad. Tack vare en ohelig allians mellan två drivstarka personer. Att sen både den ene och den andre fått mycket skit för allt från hur de hanterar rasism till egen skattemoral kan Malmöborna eventuellt ha överseende med - i det stora perspektivet.

I Västervik och i Kalmar län har vi hittills inte sett något riktigt rejält av den varan som fick Malmö på fötter. Men det kanske kommer - frågan är bara mot vilken horisont vi ska kisa?






 

Tänk om...

...Västervik skulle bli först med att ge alla nya invandrare en mentorfamilj direkt vid ankomst som hjälper dem med allt från att handla bra billiga saker till första bostaden till kontakt med myndigheter och visa dem runt i deras nya stad några timmar. Mentorfamiljen håller kontakt med invandrarfamiljen under de första åren.
Vi skulle på enkelt vis få en bättre integration. Titta på hur man gör i Kanada. Och kom ihåg att invandrare har mycket högre motivation att starta egna företag än vi själva - om de bara får chansen. Väldokumenterat i studier.

...Harald Hjalmarsson och Thomas Kronståhl beslutade sig för att utveckla och styra Västervik tillsammans och kraftfullt, sossar och moderater. Vi har inte råd med "dumpolitik" enbart i syfte att profilera den egna linjen i en liten och utsatt kommun som vår, Västerviks bästa måste gå först. Därmed inte menat att man inte ska vara tydlig med åsikter och värderingar. Men mer lösningsfokus och konstruktiva kompromisser.

Två kommunalråd som behöver diskutera mer och bättre med varann - Västervik och Vimmerby

...Västervik, Vimmerby, Högsby, Hultsfred, Valdemarsvik och Kinda satte sig ner och diskuterade effektiv samverkan på riktigt. Vi delar geografi och ligger lika långt ifrån växande utvecklingsnoder (Linköping och Växjö). Dela på en rad funktioner och kostnader, utbildningar, utvecklingsresurser, och agera gemensamt i tunga frågor som annars slits sönder av bypolitik. Se bilden växa fram av en gemensam arbetsmarknadsregion. Utan samverkan sjunker vi som gråstenar.

...alla butiker i centrum insåg att de äger frågan om sin egen framtid, satte ut stolar, bord, blommor och skapade små, billiga och charmiga entrekoncept vid sina butiker. De skulle själva kunna starta centrumutvecklingen idag. Inget skulle kunna stoppa dem. Kunder skulle göra vågen. Vänta inte på tröga byråkratiska och politiska beslut. Gör!

...KLT insåg att skärgårdstrafik till de viktigaste öarna är kollektivtrafik och en viktig och billig framtidsfråga. Framförallt skulle det sätta skärgården i spel på allvar. Innan dess kommer vår skärgård inte att vara vår. Att kunna hoppa på en båt för priset av en bussbiljett till Hasselö, Idö och Rågö skulle förändra allt för mindre än 0,5 procent av kollektivtrafikens budget.

...Taxi hyrde in några billiga Caravelle minibussar av Stanley på Avis och satte in kvick trafik till alla avgångar med X2000 i Nässjö. 300 kronor per enkel resa. Västervik-Malmö på lite mer än 3 timmar. Samma till Stockholm. Köpenhamn på 3 timmar och 20 minuter. Smidigt, och du trollar bort känslan av att vara helt avklippt. Vi äger frågan själva.

tung dag...och kväll...

Igår var det en tung dag på Gränsö slott. 300 företagare och Tillväxtdagen med dragplåster som Börje Ekholm från Investor och Mike Danilovich, professor i innovationer. I köket är vi alltid innovativa, här med timjan som ska lövas av, ett j-dra pillgöra...

Här sitter inspiratören och filar på sitt eldiga inledningstal. Han kommer sedan att repetera hela natten för att det ska låta rätt. Tommy Ivarsson heter han, en tillväxtcoach...

Frida ser till att borden och stolar blir exakt symmetriska. Frida är projektledare på Gränsö slott och en mycket fokuserad tjej.

Här en till duktig projektledare - då ingår sånt som att få bort järnskrot som ligger i vägen.

Frippens tältverksamhet växer och växer - en riktig eventmakare som var med och byggde scen redan på de första Rocktågen på Gränsö 1989.

Den här mannen har sin egen takt och går sin egen väg och går aldrig i spinn - det är klart att stirriga programmakare funderar när han lägger sig med datorn och funderar när allt ska  vara färdigt. Jon heter han och är ansvarig för all teknik och scenografi.

Det här är Sveriges bäste florist, Lasse är så bra att Nobelgalan står i lä. Han har vackra lösningar på allt.

Själv åker jag till ett annat möte med bl a den här duktige kocken på Två Möjligheters Lusthus. Mattias heter han. Vi pratar nya högskoleutbildningar för gastronomiska kockar i Västervik.

Lars Göran kan se riktigt bister ut. Då tänker han. Egentligen är han Sveriges bästa stadshotellsdirektör och Best Westerns mest prisbelönte hotelliär.

Här har Jon Sjölander stramat upp lite sig för att Ola Mårtensson, politisk ledarskribent på världens bästa Västervikstidning ska få en bra bild av honom....

Förberedelser. Mentometerfrågor prepareras. Vad tycker du..? Ola Mårtensson, nyhetschefen Jennie Lorentzon och så allas Tommy Ivarsson...

Här jädrar slipper du inte in utan namnskylt. Lena Frey är tvärsäker i dörren och Leif Larsson, högdjur på Regionförbundet lyder utan knus...

Två moderata kommunalråd i varsinn kommun, Västerviks Harald Hjalmarsson till höger möter Micael Glenfalk till vänster. Det är inga lätta möten, Harald är samförståndsman, Micael Glenfalk driver på i turbo så att tjänstemännen i Vimmerby får magsår och hukar under skrivbord. Dom här två måste samarbeta bättre. Hur det ska gå till..?

Här har Leif Larsson blivit sitt vanliga jag efter att ha klarat av Lena Frey i dörren. Håkan Brynielsson är direktör på Regionförbundet och gör en viktig och stark presentation över läget i Kalmar län. Befolkningsminskningen är det största problemet - men företagandet i länet är fantastiskt. Vi behöver dock bli bättre på Forskning och Utveckling...

Ulf Åberg, stark vd på Totebo, är en trevlig kille. Det tycker tom Åsa, vår hovmästare. Hon får en kram...

Snyggt ska det vara. Blincas ägarinna i senaste outfiten från egna butiken...

Min favoritpsykolog Lars Övling, coachar idag näringslivet. Fantastisk kille.

Och så var vi igång. Eva från IKEA berättar om sina 7000 personer som arbetar enbart med hållbarhet...

Sigrid, blivande hotelldirektör på Gränsö slott, nätverkar med näringslivet.

Igår var Gränsö slott Sveriges bästa konferensanläggning. Bl a tack vare de här - Stefan, vår krögare, Alexandra, vår controller, och mästarnas mästare, Peter J Skogström, landets bäste kock, inte bara för den goda maten utan för hur han verksamhetsstyr - en fröjd att följa.

Mats Hasselqvist, bankdirektör och superentreprenören Börje Andersson fikar. Mats tycker Tillväxtdagen i Västervik är minst lika bra och tom proffsigare än Swedbanks stora svenska Tillväxtdag. Bra beröm.

Här är killarna som gillar raka puckar, förre koncernchefen Christer Lenner och affärsutvecklaren Martin Jonsson. Med dom ska man inte försöka prata tunt och runt...

Fantastisk sallad på kinoa (tror jag det heter) som får smak av curry och örter. En bit grillad marinerad karré till det...

Lite jobb är det med att laga mat och bära fram till 300 personer...

Västerviks nya kreativa elit försöker bräcka varandra i idéer....Magnus Römbo, duktig AD, och så Jon igen, som inte kan stava till ordet stress...

Sen blir det läckra tapas på specialiteter från Tjust...

Nina på Västervik Framåt förstärker sitt leeende....

Och här pratar Carl-Magnus Mårheden tillväxt med Tillväxtverkets Andreas Ek. Dom vill gärna låna bort miljoner men tycker att det är för få som vill ha deras pengar..?

Tjusigt ska det va.

Platsar överallt. Nicklas Fornell kom direkt från ett 24-timmars arbetspass på personliga och mycket trevliga Centralhotellet i Västervik. Familjedrivet. Mycket nice..

Och så den här coola killen som tyckte att en kall pils på eftermiddagen var precis det rätta, i väntan på kvällens supé. Pelle heter han, driver L2 där du kan handla designmöbler till arbetsplatsen.

Godmorgon!

Vaknar klockan fem och först dricker jag en kopp kaffe, Gevalia brygg. Det är gott och jag får en kick av koffeinet...

Väckarklocka?

...sen läser jag Wolodarski i DN och PJ Linder i Svenskan. Idag vinner Linder. Han skriver om McKinseys Sverigerapport . Industrin gör comeback och går som tåget. Men de offentliga systemen är inte lika duktiga. Bristande effektivitet går ut över våra skolor och våra mammors liv på ålderns höst...

Skulle sen handla åt mor. På gården stötte jag ihop med den här killen. Daniel jobbar med Design Management och alla förstår inte hur bra det är att ha en sån i Västervik. Om jag vore borgmästare skulle han få rita upp det nya Västervik så att alla begriper hur bra det skulle kunna bli.

Folkfest på stan

Igår var det stundentbal på Gränsö. Först kortege genom stan - den stoppar upp all trafik och är ett stort publikt spektakel. Kul. Sen går studenterna ombord på bröderna Rais båt Sladö. Det var Peter Rais som kör. Han är inte lätt att imponera på. Inte ens 200 ursnygga studentskor fick honom att höja ögonbrynet, han tände en cigg och tyckte att dom kunde komma ombord fortare...

Det här är Kerstin, hon är egentligen en vass marknadsinriktad civilekonom och lärare. Det är hon som har coachat Julia Werme som vann priset som Sveriges bästa säljare i Globen förra veckan. Kerstin kommer att få 3000 kronor mer i lön i månaden än andra lärare när jag blir chef i skolan. Här extrajobbar hon istället hos Gynnerfeldt....

...som har en fantastisk antik och fyndbod. Per Gynnerfeldt är urdålig på att visa hur bra hans lilla affär är. Här hittar jag en hel liten, jättefin samling, av handgjorda snusdosor i näver. Hur kul som helst, och de kostar ingenting...

Lite dalahästar i grupp kanske, för några hundralappar...

...stöter ihop med Nina och Lars Grip. De är bröllopsfixare och planerar en mycket klassisk bal på trettondagsafton på Gränsö. Jag vet mer än jag kan skriva, men ni som gillar livets goda, gör allt för att hålla koll på Nina och Lars planer...

Ute på Gränsö lägger Peter Rais till och släpper av studenterna för balen på slottet...

På vägen upp blir det champagne - i ett fantastiskt väder. Solen lyser över vackra klänningar...

Och sen ska det studentminglas innan supén serveras.

Rätta till klänningar och hår så att det sitter som det ska, måste man också.

Det här är Dusko. Han är serbisk journalist och företagare. Han filmar Västervik för internationell press. Här filmar han mig. Jag tror att det säljer...

Uppe på våra soldäck ser jag att gästerna har både sol och skådespel. Det är en riktigt fin, och fullbokad lördag på Gränsö slott. Ikväll blir det vin och grillad picanha med ljummen färskpotatissallad...

Köper den här fina proggaffischen från 1967 på nätet medan jag grillar picanhan. Bara för att påminna mig om att tiden går. Men budskapet låter som det kunde gälla även idag.

Dan börjar med lingon, mjölk och ostmacka...

...den frukosten har jag efter morfar. Sen åker jag ut till Gränsö. Den här vyn har jag till jobbet varje dag.

Och sen kör jag förbi Peter Billbergs golfbana, det här är sexans hål, ser lätt ut men är riktigt elakt. Greenen ligger gömd uppe till vänster...

Och sen svänger jag över bron och in på Gränsövägen och allén som leder fram till Gränsö slott. Så är det att bo i en resort - inte ett enda rödljus har jag passerat.

Går direkt ut i solen. Här på baksidan ligger redan våra gäster och solar i lä framför poolen.

Sigrid springer med våra spatallrikar, en lätt och läcker lunchtallrik med goda sallader, kyckling, smoothiesar och röror. Den är ordentligt populär hos spagästerna.

Sen ringer jag Erik Winqvist som gör en Ted Gärdestadkväll hos oss den 11 juli - perfekt sommarkväll tänker jag, mycket sol och lite måne...

Det blev en härlig färgklick. Köpte fyra av de här läckra limegröna cafeseten. Hittade dem på Blomsterlandet a 500 spänn för ett komplett set som på bilden. Stabila är de också. Och lätta för vår urbana publik att rumstera om med när de vill sitta som de vill.

Sen åker jag till stan för Klivetlunch på Guldkant. Vi träffas och diskuterar hur vi ska rädda Västervik och hitta på bra saker. Camilla är en fantastisk tjej, hon kan allt om vin och massor av andra bra saker. Roger är värd vid lunchen.

Pernilla bor granne med slottet och hon är fastighetsägare i Västervik. Mats är också fastighetstycoon och köper gamla polishus, Saluhallar och såna kåkar. Han har näsa för affärer.

Så här tycker jag att alla butiker i centrum kan göra. Sätt ut lite bord, stolar, blommor och vackra saker - ett entrékoncept. Kostar inget, men gör hela centrum häftigt - över en natt. Allt behöver inte vara stort och svårt.

Tillbaka på Gränsö. Nere vid vårt trädäck njuter våra dagspagäster, vilken utsikt de har, över vattnet in mot Västervik. Det är lyx att bo i Västervik, "Vackrast på Vatten" kallar jag vår pärla.

Det trodde ni inte va? Men nu står Cesare Leccas fantastiska barvagn på Gränsö. Kom från Österrike igår. Mint condition...

Vi bygger om överallt, ett stort hotellannex, två nya stora sviter på 50 kvadratmeter uppe vid våra bungalows, och två nya supermoderna satellitkök. Premiär på Tillväxtdagen på onsdag. Conny supersnickare ser till att karmarna blir i lod. Själv blir jag snurrig av allt som ska hållas reda på. "Var är de grå klinkerplattorna..." och sånt.

Det här är ett snickartillbehör. En byggarbetsplats är idag som ett disco. Hårdrock på tung volym håller hammaren igång.

Den här målaren är från Nässjö och är sin egen. Därför jobbar han till tio varje kväll och allt går dubbelt så fort.

Plötsligt dyker Torgny "James Bond" Gunnarsson upp i sin läckra Austin Healey. Han ska fotas av Västervikstidningen inför sitt eget arrangemang, Sportbilsdagen den 18 och 19 juli. Det är ett kanonevenemang med 200 superläckra sportbilar. I år hålls också ett stadsrace inne i Västervik.

Tung dag. På kvällen håller jag föredrag om säljande kommunikation långt uppe i Överum för nya företagare. Mitt i allt är det fika, Susanne ska öppna Jack & Jones-affär, Uld jobbar med direktreklam och Janne är konsult. Hemma först vid tio på kvällen.