Dan före valet. Det kommer att bli jämnare än någon tror. Främst för att de Rödgröna vunnit valspurten och att Alliansen tappat greppet i slutet, på egen hand.
Det är intressant att vara åskådare i detta val, det påminner om en fotbollsmatch.
Alliansen har lyckats abdikera från sina viktigaste frågor (krishantering, jobben) och Mona Sahlin har skickligt fått allt att handla om ut- och sjukförsäkringar.
Rödgröna styr agendan de sista timmarna med människoöden, offer för ett kallt systemskifte och "skattesänkningar", som argument.
Enskilda människor drabbades hårt och cyniskt även under Palmes och Perssons välfärdssystem. Men här drar man ner byxorna på Alliansen och ger sken av att något liknande aldrig inträffat förr.
Jag saknar t ex berättelser från de som fick jobb tack vare Rut. Och Gudrun som fick ett nytt liv efter 10 års förvisning i långtidssjukskrivningens Gulag hörs inte heller. Varför?
Jobbfrågan tycks ändå Alliansen redan ha vunnit.
Skolan likaså.
Men vård och omsorg tar de Rödgröna. Nu handlar allt om cancersjuka som får sälja sina bostäder, skattesänkningar och kalla moderater (Baylan mot Schlingman - där är det flaggvarning).
Oavsett vem som vinner kan det här valets segrare ändå vara den lilla människan. Båda blocken tvingas på allvar att sätta den enskilda människan, före systemet. Det är ju det man lovar, tydligare än i något annat val.
Men vem kommer ihåg att kräva dem på ansvar nästa gång någon drabbas av stelbent och okänslig systembyråkrati?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar