I Västervik har Sodexho vunnit en upphandling av kommunens städverksamhet. Det innebär att kommunen sagt upp sin städpersonal och köper in samma tjänst av det privata företaget.
Sodexho säger att man kan göra jobbet lika bra för hälften av pengarna och med hälften så mycket personal. Kommunen sparar mycket pengar på affären.
Protester i höga sky. Facket säger att det Sodexho påstår är omöjligt och att resterande personal kommer att få slita ut sig. Och så ondgör man sig över att arbetstillfällen försvinner.
Det senare är inte bra, förstås.
Men tänk om Sodexho har rätt? Att man städar lika bra och snabbt med hälften så mycket personal?
Och tänk om Sodexho och personalen faktiskt kan visa att man kan göra jobbet bättre utan ökat slitage på de som jobbar?
Då hamnar vi i en riktigt intressant situation. Och farlig för det offentliga systemet. Kan Sodexho göra städjobbet effektivare - hur många andra uppgifter kan då inte också lösas på samma sätt? Plötsligt blir det pengar över som kan användas för att stärka upp vår välfärd på andra områden.
Själv betalar jag gärna skatt - om jag vet att mina och andras pengar används effektivt och att de ger resultat. Det är inte kul att betala 5000 kronor i månaden till landstinget och sen inte få träffa doktorn när jag är sjuk. Husläkaren tar 260 kronor och du kommer till direkt.
Nu säger egentligen alla fögderier i offentlig sektor att man jobbar med sparuppdrag och effektiviseringar samt ökad servicenivå. Men när man försöker följa sådana projekt (effektivare arbete för mindre pengar) så ser de vanligen mycket annorlunda ut än effektiviseringar och rationaliseringar i privat sektor. Krångligare, omständligare och inte sällan med tveksamma resultat.
Sodexholösningen blir därför intressant att följa. Där har en utomstående kommersiell aktör räknat på jobbet. Det är inte säkert att det blir bättre. Vi kommer säkert att få en och annan rapport från upprörd alt slutkörd personal eller liknande.
Men om man klarar av att leverera är det ett trendbrott.
Syster Rachel
Någonstans går gränsen för den offentliga sfären och det privata. En huvuduppgift för oss alla är att skaffa oss insikt i hur den gränsen ser ut? Jag tror på den starka staten precis som de flesta svenskar men jag ser ett farligt mönster där staten i vid mening vill lägga sig i allt mer och kontrollera oss ända in i sovrummet - av olika skäl. Krögare ska topsa sina arbetsbänkar så att labbet kan säkerställa att det inte finns en endaste bakterie. Torghandlare måste snart investera 20-30 000 kronor i svarta boxar så att de inte kan fuska med slantarna. I varje gathörn finns en övervakningskamera. Blir vi arbetslösa finns det en coach som ska skaffa oss jobb eller peka på var bidragen finns.
Elrevisorer, brandskyddskonsulter, livsmedelsinspektörer och en lång rad andra kontrollanter ska enligt lag se till att vi inte tar ett steg vid sidan av den upptrampade vägen. Rättning i alla led. Och vi lyder. Parkerar du fel är det inte parkeringsvakten som tar tag i dig utan mannen på gatan som skriker åt dig.
Har vi skapat en svensk trygghetsnarkoman som dessutom är som Syster Rachel i Gökboet? Vi vakar misstänksamt på varandra.
Det viktigaste tycks inte vara att jag själv fått 1500 kronor mer i plånboken genom jobbskatteavdraget utan att grannen inte fått 100 kr mer än jag. Då är det bättre om vi alla får det lika mycket sämre.
Vi står inför ett val.
Det kommer sossarna att vinna - men bara om alliansen vinner. Ser man till politik har vi under fyra år haft den bästa socialdemokratiska regeringen på mer än 30 år. Ordning på finanserna, välfärd och lite mer i plånboken för alla - även pensionärer.
Skulle jag vara socialdemokratisk strateg skulle jag säga - en förlust till och vi har segrat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar