... istället för arbetslöshet

Att inte ha ett jobb att gå till är dubbelt nedbrytande.

Ekonomiskt ska du klara dig på ett minimum.

Mänskligt - du står utanför varje meningsfullt sammanhang. Du har ingen uppgift.

Ändå - det finns ingen arbetslöshet!
I grunden är vi alla statsanställda och uppbär lön även om det nedlåtande kallas försörjningsstöd. En lek med ord. Och med kostnadsställen.
Som avlönad arbetslös får du inte arbeta för pengarna - du hänvisas istället till dyra och ofta meningslösa kurser som förment ska göra dig anställningsbar.
Samtidigt har vården inte råd att låta gamla komma ut på balkongen för att få frisk luft. Och parkförvaltningen skär ner på gräsklipp och vård av stadens grönska, våra oaser.

Det finns en otäck låsning i hur de nuvarande systemen fungerar.

Men det kostar inte mer att skapa meningsfulla arbeten än meningslösa jobbkurser. Det förutsätter dock en annan kreativitet och flexibilitet - och ett synsätt som liknar företagande.

Idag är det tjänstemän och stela regelverk som styr de arbetslösa. Om projekt för arbetslösa drevs som företag istället skulle fler företag skapas. Systemen för hushållsnära tjänster är ett fruktbart exempel. Det har gett många arbetslösa nya jobb. Liksom de nya bemanningsföretagen. Fördelen med dessa är att de erbjuder tjänster när de som bäst behövs och gör nytta. Vi kommer att se bemanningsföretag i alla branscher. Företagsprojekt liknande dessa skulle ge många "arbetslösa" en helt ny identitet och mening.

Vinsten är stor - den som förlorat ett jobb får en ny och viktig uppgift.
De gamla kommer ut och får frisk luft, och våra parker blommar.

Ekonomiskt och mänskligt ger det stora vinster.
Arbetslöshet är inte ett problem för "dom" utan för oss. Ytterst är det en fråga om värdighet.

Slottsfruar hade behövt ett eget fack

Att vara slottsfru för 50 år sen var ingen tillvaro i lyx. På Gränsö gick det åt en kubikmeter ved - per dygn! - för att elda i de 14 kakelugnarna som var enda värmekälla i huset. På 1800-talet var det ett heltidsjobb för en man. Men i det nya Sverige på 1900-talet var det för kostsamt att ha en eldare anställd på Gränsö, så det fick bli slottsfruns uppgift.

Det berättas i gamla klipp att hon fick gå upp vid fyra varje morgon för att hålla varmt i slottet och för att förbereda frukosten för herrn i huset. Prick klockan åtta skulle den serveras - och då skulle det vara varmt i alla salar. Baronen ville gå på varma golv när han steg upp. För frun fanns inga arbetstidsregler - och inget fack.

Till slut valde man att sälja Gränsö till kommunen - och inventarierna skingrades vid en auktion. Förmodligen var det en lättnad för frun. Kvar när jag själv kom till Gränsö 25 år senare fanns bara ett stort köksbord och den gamle kusken Westergrens piska från 1920-talet. Den har jag nu på mitt arbetsrum för att komma ihåg att det inte alltid var bättre förr.

Gränsö som Provence

Som hotellgäst på Gränsö ingår lån av cykel utan kostnad. Gränsö är lite som ett Provence under vår och sommar. Och Västerviks kanske vackraste plats är Skanvik, några kilometer ut på Gränsö. Fantastiska badklippor på sommaren, men också en naturens katedral, med ljus och utsikt över skärgård och havshorisont.

Jag brukar rekommendera hotellgäster att ta cykeln just hit ut, gärna med kaffekorg.

Ett annat tips, särskilt på försommaren är att packa ner en flaska mousserande i korgen och cykla ut till Segersgärde där vår svenska orkidé, Adam och Eva, blommar i en vacker lövträdsbacke. Här smakar ett glas mousserande bättre än någon annan stans.

Har du en bil är det framförallt Händelöp jag tänker på. En mil från staden, rakt ut i skärgården, till det gamla fiskeläget som nås via en bro. Här är du välkommen att promenera runt i byn som ingen stadsplan har kunnat rå på. Bland sjöbodar och bryggor. Generöst, genuint - simply fantastic. Händelöpdagen i mitten av juli är ett måste för besökare i Västervik.

Tom Jones drack en kopp kaffe...

Tom Jones kom till Gränsö en regnig julikväll. Han kom sjövägen, slussades från bryggan direkt upp till Stallet där logen fanns. Där drack han en kopp svart kaffe, gick på toa och sen direkt upp på scenen. Väl där gav han en konsert som besökarna sent ska glömma.
”Varje konsert ska vara som den sista”, sa Tom Jones.

Han hade en suverän och professionell sorti – han hade lärt sig av ”Elvis has left the building”. Efter extranummer fortsatte orkestern spela själva i tre minuter. När publiken reste sig hade Tom Jones redan hunnit ner till sin båt och lagt ut.
En dag på jobbet för ett riktigt proffs.

Under årens lopp har en lång rad av Sveriges mest kända artister uppträtt på Gränsö slott. Och några riktiga världsartister.
Framförallt amerikanska artister har en utpräglat professionell attityd. Publiken är allt och ska ha full valuta för sin entrebiljett. Oavsett hur känd artisten är. Det är mer si och så, och ofta mer hybris, bland betydligt mindre kända, svenska band.

Jag har sett konserter med Steppenwolf, Alvin Lee, Blues Brothers och Status Quo på Gränsö. Alla klassiska band, inget av dem direkt nyskapande numera.
Däremot och gemensamt för dem alla – de levererar fantastiska spelningar.

Stora band har ofta något som kallas ”rider”. Den beskriver vad artisten vill ha t ex i logen. Ofta är den listan lång. Men kraven varierar, Tom Jones ville bara ha svart kaffe och vatten. Ett tag skulle alla svenska artister förutom mat och dryck ha Kinderegg i logen.

Status Quo byggde upp en egen restaurang och begärde norskt fjällvatten som inte fanns att få tag i. Kris. Till deras cateringchef gick in och provade svenskt kranvatten. ”Det bästa jag druckit i hela mitt liv”, sa han. Sen var det slutdiskuterat om fjällvatten.

Band som spelat på Gränsö: Gyllene Tider, Per Gessle, Tomas Ledin, Magnus Uggla, Ulf Lundell, Lena PH, Di Leva, Kent, Lars Winnerbäck, Björn Skifs, Jill Johnson, Wilmer X, Bob Hund, GES, D.A.D. Tom Jones, Status Quo, Alvin Lee, Blues Brothers, Steppenwolf, Mustasch, Slade, Sweet, Suzie Quatro, Rhapsody in Rock, Kim Larsen, Canned Heat, Mothers Finest, Sahara Hotnights, m fl.

Woodstock ändrade allt

Se Ang Lees film Taking Woodstock.
Det är fullt möjligt att Woodstock var 1900-talets viktigaste händelse, världskrigen inräknat. 60-talet fullbordade ungdomsrevolten och gjorde alla under 20 till individer. Festivalen förändrade världspolitiken för alltid.

Woodstock lade också grunden för den moderna nöjesindustrin och startade en kommersiell revolution. På gott och ont. Här fanns det pengar att göra. Utan Woodstock inget Hultsfred, inga stadsfestivaler i Svedala, inga MC-Dagar på Gränsö. Idag är live entertainment i stort sett koncentrerat till ett enda multinationellt superföretag – Live Entertainment som styr allt, arenor, konserter och artister, ända ner till galor i Västervik.

Woodstock födde också småföretagande – catering t ex.
Men eftersom stora systemföretag såväl som politiska system vill kontrollera allt är också catering på t ex konserter helt i händerna på stora aktörer.

Ibland klarar sig dock det lilla företaget. För 30 år sen när jag själv bodde och jobbade i Brasilien, skapade en påhittig brasse en plasttoffla av ingenting. Han sålde dem för några ören till alla fattiga i favelan så att de skulle ha råd att ha något på fötterna.
Idag är Havaianas – eller flip-flop – som de kallas här - högsta mode och en global jätteindustri. De säljs för hundralappar till modemedvetna unga, t ex på festivaler.

Men i Brasilien kan du fortfarande köpa samma toffla för 4 kronor på gatumarknader – grundaren sviker inte sitt ursprung och sin idé. Och han säljer sig inte till systemvärlden.

Det vi skapar på Gränsö ska bygga på detta – egna idéer, människans kraft, platsens och vår egen historia.

Varje parkeringsbot jag får påminner mig om att jag lever i gränslandet mellan de stora kontrollerande systemen och det privatas otillräcklighet. Och den påminnelsen behövs - så jag vet vad jag kämpar för.

Västervik och framtiden

De viktigaste tillväxtfaktorerna för Västervik är - stadsplanearbetet och barnomsorgen. De kan vi faktiskt styra över själva - vilket inte fungerar med t ex infrastruktur där vi är i händerna på staten. Och tillväxt i företag sköter företagen själva - om de bara tillåts.

1. Stadsplanen. Är alldeles för viktig för att bara överlåta på planarkitekter. Den avgör HUR vi kommer att leva och uppleva vår stad i framtiden.
   Då måste de som bäst representerar den aspekten vara med och påverka. I England är Manchester och Birmingham spännande exempel - i den förra lät man konstnärer och kreatörer delta i förnyelsen av den gamla arbetarstaden; ett urbant renässansprojekt, allt för att skapa en stark identitet.
   Det kan Västervik inspireras av. Idag ser man staden som en arena och mötesplats för människor - hur adresserar vi det i Västervik?
   Den roadshow ute hos folket som plankontoret gör är bra. Men lika spännande - bjud in och låt intressanta kreatörer skissa fritt och hejdlöst på stadens framtida identitet. För att starta ett samtal som inte finns.
   
   
2. Barnomsorgen. Det räcker inte längre med att garantera plats på dagis. Innehåll och kvalitet blir avgörande. Det beror på "den tysta revolutionen", d v s kvinnornas snabba intåg på arbetsmarknaden, och den nya familjen. Idag går två av tre nya jobb i norra Europa till kvinnor, löneskillnaderna minskar och företagen erbjuder flextid.
   Ingen kommun profilerar dock sin barnomsorg - vilket förvånar. Kampen om kompetens blir avgörande i framtiden. Den nya generationen kompetenta kommer att belöna kommuner med insikt - här skulle Västervik snabbt kunna bli först: "Vi lovar Sveriges bästa barnomsorg". Motkravet på näringslivet blir - ni måste garantera jobb för den kompetens som söker sin framtid här.
   

Om entreprenörskap och artister

Entreprenörer är som artister - i den meningen att ingen är den andra lik.
Om artister sägs det att de har något andra inte har. Det är just därför de är artister.

Kommer inte på kall
Entreprenörer är till skillnad från artister, sin egen manager. Och de kommer inte på kall. Därför går det inte att utbilda entreprenörer. De är hela tiden någon annan stans. De är sällan intresserade av sig själva utan av processer - av att få något att hända.
En riktig entreprenör kallar sig aldrig för entreprenör. De blir det av en slump. Ibland är det som om något kallar på dem. Andra drivs av häftig revanschlust. Ingen har tänkt tanken "jag ska bli entreprenör".

Var finns de?
Går det att identifiera hos unga vem som blir en framgångsrik entreprenör? Ja, inte är det genom att leta hos unga som delar ut tidningar eller samlar flaskor.
Entreprenörskap är en form av kritisk avvikelse. En entreprenörskultur växer i samhällen där slumpen är satt i system. I en tillåtande kultur. Det är inte personerna samhället ska satsa på utan en miljö där entreprenörskap görs möjligt. I vilken totalitär systemstat finns en entreprenörskultur, t ex?

Festligt slott

Av historien kan man lära sig en del. Att man inte är först t ex. Redan på 1800-talet var Gränsö ett ryktbart festslott. 1825 gifte sig den vackra Maria Risellschiöld här med friherre Nordenfalk i det mest omtalade bröllopet under hela detta sekel. Hon var så vacker att när hon efter bröllopet for bort genom allén fällde lindarna tårar sägs det.

Oscarsbalen

Den bal i Tjust som var mest berömd arrangerades här varje år och kallades Oscarbalen. Den inleddes alltid med en danskvadrilj som hette "Plaisir de Gräntzö". Noterna har tyvärr försvunnit. Men själva Oscarsbalen vore något att väcka liv i nu när vi snart kan ta 600 personer i nya Magasinet.
Dåtidens unga herrskapsfröknar var också kreativa och bjöd in flottans kavaljerer till en utebal på Ekholmen, den lilla ön på slottsområdet. Under ekarnas grönska hördes de ljusa skratten och från alla Tjustherrgårdarna kom vagnarna rullande.
Idag arrangerar vi bröllop varenda helg under sommarhalvåret - människan är människans glädje, sa mormor. Och behovet av fest och glädje är beständigt.

Om Gränsö och lite annat

Gränsö är en fantastisk plats och ett slott vid Östersjön, det är lika nära till Riga som till Göteborg (nästan - och för en fågel).
Vi delar samma bräckvatten med många länder och människor, från samer i norr till sjözigenare utanför Hamburg. Jag är alltså medborgare i en region och lever "An der Ostesee". Samtidigt är jag västerviksbo, företagare, slottsherre och journalist. Vi behöver flera perspektiv på vem vi är, vad vi gör och var vi bor.
Min sambo Marta är från Brasilien, min dotter läser islam och modernitet, och min morfar var småbrukare i Trändanäs djupt inne i Småland och såg en "neger" första gången när han fyllt 60.
Själv blev jag företagare av en slump och utan vilja. Det var ungefär som när jag tvingades bli radiotelegrafist i lumpen. I 20 år efteråt hackade jag tänder i morsetakt. Man anpassar sig. Och det är intressant. Du hamnar i något, nästan vad som helst, och sen skulle resten bero på vilken drivkraft du har? Drivkraft plus morot.
Som företagare förvånar det mig ständigt hur vi går i flock. Företagare ska läsa managementlitteratur, helst "Good to great" och sånt.

Tips

Mitt bästa tips på "managementlitteratur" är Mikaels Timms bok om Ingemar Bergman. Prata om entreprenör. Läs om hur han gjorde för att förvandla en stendöd teater (Helsingborg) till utsåld succé på 14 dar. Där finns inspiration på riktigt att hämta. Och massor av tips. Det beror liksom på HUR vi läser.

Vi företagare ska nätverka och skapa tillväxt. Hurdå? Jag tror att tillväxt bara kan skapas av du och jag, om vi får verka i en nära omvärld som bekräftar oss (kommunikation), och om vi tillåts leva vår egen historia. Det är hur vi skapar detta tillåtande, synliggörande klimat som avgör vår närmaste samtid.