Var finns du medborgare?

Trött, kostnadsineffektiv och uppgiven kommunal omsorg eller girig privat (van)vård av våra gamla? Är det alternativen?

Giriga banker som som skär emellan på varje transaktion du gör och som delar ut direkt frånstötande bonusar till chefer som sitter närmast pengakranarna. Varför accepterar vi det?

I Västervik har vi en extremt duktig entreprenör som heter Börje - han har under ett helt liv av oavbrutna framgångar skapat 100-tals nya arbetstillfällen. Han har fått ihop ungefär en tiondel av vad en bonusdirektör på Nordea drar in. Hur rimligt är det?

Folkets eget elbolag Vattenfall - lika giriga dom. När hushållen fått lite mer i plånboken är det Vattenfall som genom överpriser vill lägga beslag på de extra kronorna, i hård kamp med banken som säljer urusla fonder och pensionsförsäkringar. Helst skulle de vilja beskatta fram dyr el och dåligt fondsparande.

Samtidigt serveras folk en överdos av "Doobidoo" och "Bonde söker fru" för att inte bråka för mycket.

Var finns medborgarkraften kan jag undra?

Skulle den finnas - då hade vi sett följande:

En ny folkägd, effektiv och transparant bank utan direktörsbonusar. Jag köper aktier direkt.

Ett nytt folkägt elbolag (eller flera små). Jag flyttar mina elkonton direkt.

Nya, kooperativa, direktägda vårdinrättningar med stor öppenhet och fokus på utveckling och service för våra gamla. Jag går med direkt.

Varför accepterar vi giriga banker, dålig omsorg, och elkarteller som inte vill se oss som kunder?

Jo, därför att vi inte längre ser oss som medborgare "på riktigt", vi har överlåtit på andra att ta hand om oss - politiker, tjänstemän, storföretag och banker.

Vi sitter still i båten i hopp om att den inte ska sjunka. Vem reser sig först?