Det finns förstås hopp...

Mellan 1860 och 1920 utvandrade 1,3 miljoner svenskar till Amerika för att bygga sig en bättre framtid. En fjärdedel av dem var smålänningar. Idag bor det närmare tio miljoner svenskättlingar i USA - fler än invånare i Sverige. USA är f ö helt uppbyggt av invandrare.

Här hemma vill Sverigedemokraterna begränsa asyl- och anhöriginvandringen nästan helt, till 10 procent av nuvarande nivå. Dessutom vill man att 12-åringar ska kunna frihetsberövas och att pedofiler ska hamna i offentliga register. Hårdare straff ska införas och biståndet ska minska kraftigt.

Hur 5,7 procent av alla svenskar kunde rösta på ett sånt parti framstår som obegripligt.

Mediabilden av t ex Malmö domineras av bränder och kravaller i Rosengård och att en galning med vapen går lös och skjuter på människor med invandrarbakgrund.

Min egen bild av Malmö är att det är det närmaste ett dynamiskt New York du kan komma här hemma.

Möllevångstorget - det nya Sverige börjar här

Ta Möllevångstorget som exempel. Med sitt fantastiska utbud av varor från hela världen är det ett både spännande och kreativt kulturellt subsystem. Här ligger indiska, irakiska, thailändska, libanesiska, vietnamesiska m fl spännande småkrogar och gästerna är en befriande mix av alla sorters människor.

Jag var på den bästa indiska krogen jag besökt, just här. Fantastisk mat, allt från kryddig Tandoori till milda men smakrika smårätter, inget kostade mer än 120 kronor.

Och det var som att befinna sig mitt i en teater. Vid bordet intill satt en blond Lisbeth Salander i rysk lokförarmössa med glada vänner. Vid baren en högrest sudanesisk skönhet med hy i ebenholts och dramatisk långrock. Intill henne en man - eller kvinna? - i leopardpyjamas. Mixen av människor och stilar var - livgivande.

"Det finns hopp", tänkte jag. Om man bara ger människor utrymme så erövrar de sina miljöer, och sina liv.

Ett Möllevångstorg kan man inte predika fram, eller kommandostyra. Det bygger på utrymme, att människor ges möjligheter.

I New York pratar man kinesiska i Chinatown. Går du över Canal Street är du i Little Italy och där pratar man italienska. I Little Odessa är det ryska som gäller. På 46:e gatan är det bara brasilianska som gäller.

Möllevångstorget är en positiv bild av vad ett mångkulturellt Sverige av idag kan innebära.

Konstigt att det skrivs så lite om detta? Dessutom, vänner, Malmö är den i särklass mest spännande krogstaden i Sverige just nu.

Dan före...

Dan före valet. Det kommer att bli jämnare än någon tror. Främst för att de Rödgröna vunnit valspurten och att Alliansen tappat greppet i slutet, på egen hand.

Det är intressant att vara åskådare i detta val, det påminner om en fotbollsmatch.

Alliansen har lyckats abdikera från sina viktigaste frågor (krishantering, jobben) och Mona Sahlin har skickligt fått allt att handla om ut- och sjukförsäkringar.

Rödgröna styr agendan de sista timmarna med människoöden, offer för ett kallt systemskifte och "skattesänkningar", som argument.

Enskilda människor drabbades hårt och cyniskt även under Palmes och Perssons välfärdssystem. Men här drar man ner byxorna på Alliansen och ger sken av att något liknande aldrig inträffat förr.

Jag saknar t ex berättelser från de som fick jobb tack vare Rut. Och Gudrun som fick ett nytt liv efter 10 års förvisning i långtidssjukskrivningens Gulag hörs inte heller. Varför?

Jobbfrågan tycks ändå Alliansen redan ha vunnit.

Skolan likaså.

Men vård och omsorg tar de Rödgröna. Nu handlar allt om cancersjuka som får sälja sina bostäder, skattesänkningar och kalla moderater (Baylan mot Schlingman - där är det flaggvarning).

Oavsett vem som vinner kan det här valets segrare ändå vara den lilla människan. Båda blocken tvingas på allvar att sätta den enskilda människan, före systemet. Det är ju det man lovar, tydligare än i något annat val.

Men vem kommer ihåg att kräva dem på ansvar nästa gång någon drabbas av stelbent och okänslig systembyråkrati?

Brasiliens pousador - semester i paradiset

Fortfarande relativt okända för de flesta är de brasilianska pousadorna enligt mig världens just nu bästa semestertips. Och de kommer förr eller senare att få efterföljare - även här hemma.
De finns i alla prisklasser, från lyx till vandrarhemspriser.
Lika dåliga och tråkiga som sydamerikanska hotell - lika fantastiska är (de bra) pousadorna.

Det som utmärker dem är att de är små, ägarstyrda, d v s personliga, och har fantastiska lägen. Och de är närmast okända för de flesta turister. Men vill du ha en semester med riktig Brasilienkänsla har du hittat rätt - och du kommer att få mersmak.

Vila Kalangolo med perfekt läge direkt på stranden i Jericoacoara (6 timmar från Fortaleza i nordöstra Brasilien) är en lyxvariant på pousada. Rum på pålar och läckert inredda i tropisk stil från ca 1500 SEK per natt för två. www.vilakalango.com.br/

Pousada de Ouro i charmiga Paraty (en världsarvsstad i mycket kolonial stil och utan biltrafik), tre timmar söder om Rio , är en annan favorit. Här hänger bilder på Tom Cruise och Mick Jagger i entrén, men det är förvånansvärt prisvärt, en tusenlapp per rum för två. Här brukade kungen och Silvia bo. www.pousadaouro.com.br/

En billig pousada som har extremt hög status ägs av två holländare - här stannar folk i veckor. Ligger i en charmig fiskeby, Itacare, söder om Salvador i Bahia. www.casazaza.com/

Massor med bra tips på pousador för er som vill ha en riktigt just semester i Brasilien hittar ni t ex på: www.hiddenpousadasbrazil.com/

Vanligen har pousadorna 5-20 rum, en tropisk trädgpård, en pool ligger som en juvel, stranden är nära, hängmattor och vilstolar överallt, och alla har sin egen stil. Ofta är de personligt skötta av ägarna som kan vara nån designer som tröttnat på Sao Paulo, livskonstnärer av nån sort, personer med lite pengar som förverkligar sin dröm, o s v.

De är lätta att boka på telefon eller nätet. En flygbiljett till Brasilien, inrikesplan till närmaste stad. Där hämtas du av pousadan.

Kombinera med några dar i Rio och/eller Salvador och du har den perfekta semestern i tropikerna.
Vill du ha hjälp att boka och sköta hela resan ringer du Juha Lehtonen i Fortaleza, www.fortalezafiesta.com/
Han är svensk och driver resebyrå i Brasilien.

Bästa ställena i Brasilien för pousadasemester och överhuvudtaget enligt mig: Arrail DÁjuda och Trancoso utanför Porto Seguro i Bahia, Morro de Sao Paulo och Itacaré söder om Salvador, också i Bahia, Paraty söder om Rio, Jericoacoara eller Canoe Quebrada utanför Fortaleza i nordöstra Brasilien.

I Bahia ligger också en gömd juvel, ön Boipeba med en fantastisk pousada, Santa Clara. www.santaclaraboipeba.com/

Vill du lyxa till det ordentligt tar du in på Artjungle Eco Lodge & Spa i Itacaré i Bahia , där Christy Turlington och Sean Penn brukar bo i trädtoppsrummen eller Pousada Picinguaba i Paraty. Men då får du ha en lite bättre plånbok med dig.

Du kommer att få uppleva en semester i paradiset.

Vem städar bäst? Och hälsa på Syster Rachel.

I Västervik har Sodexho vunnit en upphandling av kommunens städverksamhet. Det innebär att kommunen sagt upp sin städpersonal och köper in samma tjänst av det privata företaget.
Sodexho säger att man kan göra jobbet lika bra för hälften av pengarna och med hälften så mycket personal. Kommunen sparar mycket pengar på affären.

Protester i höga sky. Facket säger att det Sodexho påstår är omöjligt och att resterande personal kommer att få slita ut sig. Och så ondgör man sig över att arbetstillfällen försvinner.

Det senare är inte bra, förstås.
Men tänk om Sodexho har rätt? Att man städar lika bra och snabbt med hälften så mycket personal?
Och tänk om Sodexho och personalen faktiskt kan visa att man kan göra jobbet bättre utan ökat slitage på de som jobbar?

Då hamnar vi i en riktigt intressant situation. Och farlig för det offentliga systemet. Kan Sodexho göra städjobbet effektivare - hur många andra uppgifter kan då inte också lösas på samma sätt? Plötsligt blir det pengar över som kan användas för att stärka upp vår välfärd på andra områden.

Själv betalar jag gärna skatt - om jag vet att mina och andras pengar används effektivt och att de ger resultat. Det är inte kul att betala 5000 kronor i månaden till landstinget och sen inte få träffa doktorn när jag är sjuk. Husläkaren tar 260 kronor och du kommer till direkt.

Nu säger egentligen alla fögderier i offentlig sektor att man jobbar med sparuppdrag och effektiviseringar samt ökad servicenivå. Men när man försöker följa sådana projekt (effektivare arbete för mindre pengar) så ser de vanligen mycket annorlunda ut än effektiviseringar och rationaliseringar i privat sektor. Krångligare, omständligare och inte sällan med tveksamma resultat.

Sodexholösningen blir därför intressant att följa. Där har en utomstående kommersiell aktör räknat på jobbet. Det är inte säkert att det blir bättre. Vi kommer säkert att få en och annan rapport från upprörd alt slutkörd personal eller liknande.

Men om man klarar av att leverera är det ett trendbrott.

Syster Rachel

Någonstans går gränsen för den offentliga sfären och det privata. En huvuduppgift för oss alla är att skaffa oss insikt i hur den gränsen ser ut? Jag tror på den starka staten precis som de flesta svenskar men jag ser ett farligt mönster där staten i vid mening vill lägga sig i allt mer och kontrollera oss ända in i sovrummet - av olika skäl. Krögare ska topsa sina arbetsbänkar så att labbet kan säkerställa att det inte finns en endaste bakterie. Torghandlare måste snart investera 20-30 000 kronor i svarta boxar så att de inte kan fuska med slantarna. I varje gathörn finns en övervakningskamera. Blir vi arbetslösa finns det en coach som ska skaffa oss jobb eller peka på var bidragen finns.

Elrevisorer, brandskyddskonsulter, livsmedelsinspektörer och en lång rad andra kontrollanter ska enligt lag se till att vi inte tar ett steg vid sidan av den upptrampade vägen. Rättning i alla led. Och vi lyder. Parkerar du fel är det inte parkeringsvakten som tar tag i dig utan mannen på gatan som skriker åt dig.

Har vi skapat en svensk trygghetsnarkoman som dessutom är som Syster Rachel i Gökboet? Vi vakar misstänksamt på varandra.

Det viktigaste tycks inte vara att jag själv fått 1500 kronor mer i plånboken genom jobbskatteavdraget utan att grannen inte fått 100 kr mer än jag. Då är det bättre om vi alla får det lika mycket sämre.

Vi står inför ett val.
Det kommer sossarna att vinna - men bara om alliansen vinner. Ser man till politik har vi under fyra år haft den bästa socialdemokratiska regeringen på mer än 30 år. Ordning på finanserna, välfärd och lite mer i plånboken för alla - även pensionärer.

Skulle jag vara socialdemokratisk strateg skulle jag säga - en förlust till och vi har segrat!