Rock´n roll business

Skickliga nya företagare kommunikationsstyr allt oftare sina affärer och projekt istället för att jobba med tråkiga affärsplaner. Man målar upp bilder och "scenograferar" resultat och mål. Företagandet har blivit en kommunikationsprocess. Rock´n roll business är här.

Jag träffade en 16-årig entreprenör i Västervik i veckan som blonderat och klippt kalufsen i egen stil och dresserat en höna (!) för att få ihop ett visuellt och eget varumärke för att öka sin försäljning - affärerna går lysande och han ger redan mera träffar på Google än Slip Naxos, Västerviks äldsta företag.

Killen ser ut som en glad Villervalle i Söderhavet och alla vill klappa den snälla hönan. Vem kan säga nej till det? Få vet att killens plan är att ta över hela den svenska hönseribranschen.

Det har hänt något intressant i den riktigt unga generationen. Merparten tittar på Idol och gillar Amanda och Rhianna. Men vem kunde tro att Ingvar Kamprad skulle hamna som nummer tre på idollistan?

Entreprenören, kreatören, skaparen som började i en småländsk lada och sen erövrade världen påverkar nu en hel generation. Kamprad och entreprenörskap har blivit rock´n roll.

Däremot är inte regelverken det. 16-åringen som redan är en färdig säljare, och inte gör annat än att komponerar nya affärsidéer - riktigt bra sådana - får inte starta företag. Han är för ung för att få F-skattsedel, säger Skatteverket.

Samtidigt som entreprenörskap finns på schemat i varenda skola och staten uppmuntrar fler att starta eget säger Skatteverket nej. Det blir dubbla budskap till de alltfler som ägnar sig åt UF - Ung Företagsamhet. Givetvis är det bra att skydda unga från konsekvenserna av ett tidigt misslyckande - men det borde gå att avgöra från fall till fall.

Kanske är den den generationen som nu går ut skolan som kommer att lyfta entreprenörskap och företagande på allvar och på bred front i landet. Handelslinjerna på gymnasiet har nu bra lärare med praktisk erfarenhet av egna företag och framförallt fler motiverade elever. De tycker det är kul och de använder sin snabba kreativitet till att tänka ut nya affärsidéer.

Det var några sådana elever som kom på att McDonalds kunde lägga ut sina arbetsscheman på nätet och låta de anställda (oftast extraknäckande skolelever) själva boka upp sina arbetstider. De utvecklade ett eget program och McDonalds kunde spara in en tjänst på varenda restaurang runt om i landet.

I all förtrolighet

Varför går det aldrig att bevara en hemlighet?

En politiker eller makthavare berättar något viktigt för sin mest förtrogne - i all förtrolighet. Nästa dag vet alla. Det läcker som ett såll.

Det beror på att den förtrogne också har en förtrogen.
Att kunna avslöja en hemlighet ger makt och status. Alla älskar att kunna berätta något ingen annan vet.

Det är därför du styr, inte med pengar - utan med information. För pengar kan du köpa glass. Men information ger makt på riktigt. Om du kan spelet.

Psykologin är enkel: Att bära en hemlighet är lika tungt som en skuld hos kronofogden. Man måste dela den med någon. Hemligheter har också ett pris, ett värde på marknaden.

En makthavare belönar därför sina förtrogna med hemligheter. Väl medveten om att hemligheten kommer att läcka ut. Det är ofta själva avsikten. Förtroligheter har blivit vår tids förläningar. De delas ut som fideikommiss på 1700-talet.

Informationssamhället är här på allvar. Det är Dagens Information inte Dagens Industri som är framtidens husorgan för den nya överklassen. De som inte räknar Ferraris i garaget utan hur många systemskiften i styrfabriken du kan åstadkomma.

Bra politiker, beslutsfattare, opinionsbildare och även journalister har en intuitiv förståelse för informationsspelet. Det är viktigt att ha utvecklade relationer och nätverk för att det ska fungera. Samtidigt som alltfler mediakanaler gör det mera krävande. Vad händer med nyheten när den växer till liv i tidningar, rörliga och sociala media, bloggar..?
Du måste därför kunna behärska både dina relationer, dina förtrogna, men också kunna förutse effekter.

En politiker i Västervik som var riktigt bra på det här maktspelet var den gamle realpolitikern och sosserådet Gunnar Oscarsson på 80-talet - han var en slug mästare i att styra med information och hanterade info lika skickligt som en kompositör ett libretto för att få kören att stämma in och besluten att gå hans väg.

Det innebar att informera till hälften, portionsvis, tillagat och tillrett.

Information används också omvänt, uppåt, när du vill påverka.
Tänk då på att makthavare bara blir farliga om du målar in dem i ett hörn.
Gör aldrig det. Se istället till att han eller hon alltid har en bra utväg. Det är din enda chans att få ett beslut att gå din väg.

Så vad ska man dra för slutsats av allt detta? Jo, om en politiker, maktfunktionär eller annan "vän" med makt berättar en hemlis för dig - fråga dig själv varför du har degraderats till förtrogen och budbärare.

För nu balanserar du på en riktigt slak lina. Om du inte nöjer dig med en förläning vill säga.

Turistbransch med systemfel

Tror du att Electrolux skulle låta en kommunal tjänsteman sälja deras dammsugare?

Knappast.

Men i turistbranschen är detta en självklarhet.

I varenda svensk kommun är det en tjänsteman - en turistchef - som säljer produkterna.

Orsakerna är flera: En småskalig bransch. Många olika aktörer. Svårigheter att samverka.

Det är också skälet till att besöksnäring inte räknas som en riktig näring även om den nuförtiden lyfts fram som strategiskt prioriterad av politiker som vill göra intryck. Ingen begriper riktigt vad det handlar om. Vad har t ex en hästuppfödare med ett hotell att göra?

Kommunerna har blivit den viktigaste aktören och tagit på sig uppgiften att hantera samverkan i denna egendomliga bransch. I tidernas begynnelse handlade det mest om att upplåta offentliga åkrar för tältare och några toaletter på stan till besökare.

Men efterhand har uppdraget vidgats till allt möjligt. I Västervik driver kommunen hotell, camping, konferensanläggningar, restauranger m m i egen regi samtidigt som man marknadsför sina konkurrenter (andra krogar, hotell, konferensanläggningar och campingar).

Ingen ifrågasätter detta. Ett skäl att branschen översvämmas av olika sorters bidrag, och ingen vill bli utan. Därför håller man med.

Frågar du en turistchef i en kommun om han/hon ser sig som affärsutvecklare eller tjänsteman får du svävande svar. Rollen och uppdraget är direkt otydligt. Och en turistchef slits mellan dubbla lojaliteter.

En turistchef är i första hand lojal mot sina chefer, politikerna, som betalar deras lön.
Samtidigt måste de skapa legitimitet hos branschens aktörer.

Det är ingen lätt uppgift. Turistchefer träffar därför hellre andra turistchefer än branschens aktörer. Helt enkelt därför att här förstår man varandra bäst.
Det är också i organisationer, vanligen offentligt drivna och styrda, som karriärvägarna finns. Det är sällan en turistchef blir vd för ett hotell, vanligare att de blir konsulter eller hamnar i en regional och större turistorganisation när de vill upp.

Vad skulle hända om Västervik lade ner sin turistbyrå och sålde ut sina anläggningar? Det är ingen kommunal skyldighet att bedriva sådan verksamhet.

Efter en akut hjärnblödning skulle branschen tvingas göra något. Tillsammans. Eller gå under.

Vad resultatet skulle bli är väldigt osäkert. Men intressant skulle det bli. Som mognadsprocess betraktat.

För få entreprenörer - det finns orsaker

Sveriges ekonomiska system bygger traditionellt på exportindustri, på stora globala företag.
Skatte- och lönesystem är skräddarsydda för industrin, inte för de små företagen.

Facken och storföretagen gör upp om löner och annat viktigt. Småföretagen är mest i vägen.

Och som påtryckare är de för få. Två miljoner pensionärer är mycket viktigare än 400 000 entreprenörsröster.

Det är därför vi har en svag entreprenörskultur. I norra Europa har vi större tilltro till staten och de stora systemen än till familjen och vår egen kraft.

"Skaffa dig statlig ställning, då är du trygg", var morfars råd.

Och "Varför gör inte kommunen nåt?" har blivit den vanligaste svenska missnöjesyttringen när käppen går av.

Varför blev det så?

Den gamla socialdemokratin hade "från vaggan till graven" som ledmotiv. Du kunde leva ett helt liv i rörelsen - från Unga Örnar till Fonus. Allt var väl organiserat. (Avdelningen för kultur och bildning, ABF, blev dock ingen höjdare).

Rörelsen bygger på en politisk idé om staten som en stor och stark organism med eget liv. Sitt still i båten och du får det lite bättre, år för år. Kollektivet före individen.

Social ingenjörskonst blev - och är fortfarande - vår nya paradgren.

Men det har sina konsekvenser. Förr klev vi ner i diket och tog av oss mössan för disponenten på bruket. Nu gör vi det för nya herrar.

Vi har ett gigantiskt socialt transfereringssystem där pengar via bidrag slussas runt till personer, familjer och företag. Hur mycket av skattepengarna som försvinner för att hålla systemet igång vill du inte veta.

Fördelningspolitik är bra. Vi har låg brottslighet och mindre av sociala spänningar än andra länder. Men för entreprenörskap och lusten att bli sin egen, att våga ta risker, är det förödande. Vi lider av en höggradig separationsångest och sitter helst på trygga läktaren och tycker om det mesta.

Den offentliga sektorn växer också - men numera i smyg och förklädd till företagande.
Alltfler företag och konsulter har staten och kommunen som levebröd. De skulle aldrig överleva på en vanlig marknad,

Vad ska man t ex säga om att 25 nyföretagande brandskyddskonsulenter bara i Småland lever på tvingande lagar som gör att du måste anlita dem till fasta priser? De flesta är f d kommunala brandskyddsingenjörer.

Anticimex och Inspectera nyrekryterar kommunala livsmedelskonsulenter av samma skäl. Kostnaden överförs på företag inte som skatter och avgifter utan som fakturor.

Konsulter sitter i riksdagshusets korridorer och väntar hungrigt på nya lagar som de kan omsätta till egen verksamhet. Först kommer påbudet, sen kommer konsulten. Närmast handlar det om elkonsulter som snart måste anlitas för att kolla att elfirman gjort sitt jobb som de ska.

Det kraftigt växande kontrollsystemet har gjort det svårare för små företag. Den mesta tiden går åt till helt andra saker än att driva och utveckla den egna verksamheten. Häri ligger den största utmaningen - och faran för framtidens entreprenörer.

Tänka på andra sätt - se på nya...

Västerviks snabbast växande företag drivs av en invandrare, Zlatan på Plivit Trade som växer och nu omsätter 150 miljoner kronor. Han är redan kommunens nye store entreprenör även om det inte slagit igenom riktigt. Det tar tid för folk att upptäcka vad som händer just i detta nu.

Många småföretag i Västervik drivs av invandrare. En framgångsrik guldhandlare från Kuwait lever ett nytt liv som kioskägare i Västervik. En tjetjensk kvinna som varit gift med en oligark(!) driver ett företag i Västervik tillsammans med sin nye make. En lång rad kompetenta personer med utländsk härkomst innehar ledande befattningar i företag och offentlig sektor.

Få västerviksbor känner till att vi idag har 50 olika nationaliteter i kommunen. För 25 år sen vad det sju.
För 50 år sen räckte det med att du kom från en grannby för att du skulle få stryk.

Det spelar ingen roll hur mycket Sverigedemokrater, smårasister och de som i största allmänhet tycker att invandrare stjäl bidrag från de gamla och jobb från riktiga svenskar, stretar emot.
De lever alltid i illusionen om en tid som aldrig varit. Det gamla bondesamhället finns inte mer. Svensson heter lika ofta Iordanidis och Rami. Och nationalstaten är en förrädisk illusion, det är inte skatter, personnummer och pass utan vårt språk och de sammanhang som vi själva skapar som är vår identitet.

För exakt 100 år sen kom det första skeppet med japanska invandrare till Sao Paulo i Brasilien, de var 752 individer som klev iland. Idag är de över en miljon och Sao Paulo är en av Japans största städer. Det finns en hel stadsdel där alla pratar japanska - och portugisiska. Och det fungerar alldeles utmärkt. Sao Paulo är en världsmetropol med en fantastisk dynamik. Tack vare japaner, tyskar, italienare. 280 svenska företag har kontor här.

Västervik är inte Sao Paulo men en dröm för många människor som lever i förtryck, i stalakitiska länder där de inte har någon framtid, inte får jobba, inte kan använda sin kraft. I Sverige, i Västervik ser de en chans att leva ett annat liv.
Idag är det inte teknisk utan social ingenjörskonst som är vår paradgren i världen, även om man kan ha en del synpunkter på detta från en hemmafront.

Samtidigt slåss Västervik mot vikande befolkningssiffror och en demografi med alltfler äldre.

Så, varför tar vi inte emot fler invandrare men på ett annat sätt? Berättar för dem om visioner och drömmar vi har för staden? Frågar om de har lust att vara med i detta skapande? Gör dem delaktiga, och reviderar vad de har lust att bidra med? Ok, ingen är skattebetalare från dag 1. Men det kostar för en liten stad att värva företag och inflyttare från andra delar av Sverige - också.

Tänk om vi skulle se även på invandrare som en investering istället för en kostnad? Då skulle fokus flyttas i ett ögonblick. Investeringar vill vi skydda, de är värdefulla. Kostnader är ett nödvändigt ont.