Detta fotbolls-VM är spännande. Att reflektera över.
1. Aldrig tidigare har spelsystemens och ledarskapets betydelse visats så tydligt.
VM:s "bästa" lag Brasilien klarar inte en psykologisk tackling (1-1-målet mot Holland) utan faller samman. Transen bryts. I Brasilien är det en medveten risk, samba kräver konstant baktakt för att fungera.
Frankrike ställer en högmodig folksamling, blandade artister istället för ett lag, på plan och får åka hem med rumpan bar. Ingen har gett dem låten de ska spela.
Argentinas vackra men sköra tangopalett håller inte mot Tyskland som spelar som en välkomponerad och effektiv Wagneropera.
Tänk om Sverige direkt efter U 21-EM vågat göra om hela sitt enda "spela med hjärtat"-lag till den riktiga nationselvan och byggt en framtid på dem? Det kunde ha blivit en ny berättelse, en svensk folksaga.
2. Fotbolls-VM speglar den nya världen - politik och företagande.
Detta VM har breddat marknaden för fotboll i Asien, Afrika och USA. Fotboll är business, och politik (vad än FIFA säger). Honda spelar för att höja sitt värde på marknaden. Coacher satsar på sin affärsidé - det profilerade spelsystemet värt lika mycket som ett Google för en vinnare.
Och - hela Afrika inklusive stamsystemet enas över alla gränser på en sekund när Ghana spelar för en hel kontinent i en kvartsfinal. Varför funkar det i fotboll men inte i politiken?
3. Tänk om man skulle applicera svenska arbetsmarknadsregler på fotboll?
Fundera över detta. Varenda coach skulle bli fälld i arbetsdomstol. Du får inte byta ut en spelare eller ta ut ett lag utan förhandling med spelarfacket. Skador på plan ska anmälas och utredas. Lagackord istället för individuella löner. Zlatan måste dela med sig av sin överlön till de andra. Alla på bänken måste få spela. Övertidsersättning vid förlängning. Coacher får inte skälla på spelare - mobbning. Risktillägg vid spel mot Argentina som sparkas på smalbenen.
Det konstiga är att i folkets och inte minst arbetarrörelsens sport framför andra tillåts och hyllas alla de parametrar som är förbjudna på en arbetsmarknad. Här hyllas risken, den som vågar, spelidéerna och vinnaren. Här vågar man peka ut de bättre och de sämre. Men man gör det alltid i ett lagsammanhang. Gör du ditt bästa är du alltid förlåten, en kamrat. Och du betyder något.
Att Zlatan har ett marknadspris på en kvarts miljard anses inte konstigt. Tvärtom. Han gör ju att laget vinner.
Men att en företagsledare vill satsa på ett bästa team och sina stjärnor är förbjudet i lag och skulle ledaren dessutom dö med pengar (belöningen) fick han till helt nyligen lämna tillbaka sitt pris till staten eftersom den betraktar sig som en familjemedlem(!) med arvsrätt.
Samma retoriska princip får nu politiker att kalla pension (det kollektiva sparandet) för "uppskjuten lön".
Politik är det skenbaras konst. Fotboll är verklighetens.
