Var finns Reepalu i Västervik?

Fram till slutet av 1800-talet var Kalmar, Västervik och Oskarshamn på ostkusten viktiga tillväxtstäder. Alla tre var "stapelstäder", hade exporthamnsstatus och var dynamiska handelscentran. Tunga transporter gick på vatten på den tiden och Västervik hade färja till både Riga, Lübeck och Köpenhamn.

Sen växte järnvägen till sig, vägarna kom, och då hängde ostkusten inte med. Stambanor och de stora Europavägarna drogs långt inne i landet och skar effektivt av ostkusten från framtida tillväxt och utveckling.

Idag är Kalmar län ett Norrlandslän i söder. Vi har 230 000 invånare - i hela länet. Mindre än Malmö stad. Och vi tappar hela tiden.

Det är ett riktigt skräckscenario att läsa ekonomifakta om länet. Vi har fler arbetslösa, färre högskoleutbildade, lägre inkomster och äldre befolkning än andra län.

Sverige beräknas växa med 1,8 miljoner invånare de närmaste 38 åren, fram till 2050. Stockholm får en miljon nya invånare, Göteborg och Malmöregionen 400 000 var.

Samtidigt beräknas Kalmar län som enda län söder om Mälaren att tappa från 233 000 till under 200 000 invånare enligt SCB:s befolkningsprognos.

Vi har högskolorna långt ifrån oss och i norra länet är varje kommun en avskärmad arbetsmarknadsregion. Alla skäl i världen att samarbeta, kan man tycka.

Varför då inte Vimmerby och Västervik gör det är en gåta. Ta min egen bransch, besöksnäringen, som exempel.

Västerviks turism omsätter 538 miljoner kronor, sysselsätter 500 personer på heltid och har mer än fördubblats på tio år. Lägg till Vimmerby med sitt ALV och norra länsspetsen har en näring som omsätter över en miljard, sysselsätter en bra bit över 1000 personer och är den största tillväxtbranschen av alla, tillsammans med handel.

Men Vimmerby har inte ens en fungerande turistbyrå och i Västervik avsätter man mindre än 0,3 procent (1,5 mkr) av branschens hela omsättning till marknadsföring av resmålet. ALV ensamt satsar mer i  annonspengar än Västervik gör på hela sin turistorganisation.

Trots att turistnäringen är den enda bransch som har rejäl tillväxt tror inte politikerna på vad de har för ögonen, och kanske förstår de inte. Inte heller tycks man tro på sin egen turistbyråverksamhet. Insikterna saknas och - vilket Gud förbjude - kanske kompetensen också:

Hur ska då en riktig destinationsutveckling kunna exekveras?

Malmö - en jämförelse

Det kan ifråga om tillväxt vara intressant med en jämförelse - mellan Malmö och Västervik. Malmö växte under åren 1920 till 1970 kraftigt. Från 113 000 invånare till 250 000. Det var under de åren industrin hade sin stora tillväxt och Malmö var en framåt arbetarstad.

Men sen kom krisen. Industrin rationaliserade, Malmö började sjunka som en gråsten och tappade fram till 1984 mer än 30 000 invånare. Malmös centrala del, innerstaden höll på att avfolkas helt och hade när botten nåddes bara 12 000 bosatta. "Gråsossementaliten" höll på att kväva hela staden och när det var som värst hade Malmö ett ekonomiskt underskott på över en miljard kronor - Västerviks ekonomiska haveri förbleknar. "Arbetarna" som hade fått medelklassens vanor, ekonomi och värderingar vägrade flytta in i nybyggda Rosengård (som räddades av invandrare som förvisades hit), istället flydde man till radhus och villor i närbelägna och välmående villakommuner.

Men vändningen skulle komma. Idag tillskrivs den två kraftfulla och drivande personer, Ilma Reepalu och Percy Nilsson, en sosse och en moderat (inga jämförelser med Hjalmarsson/Kronståhl).

De bestämde sig för att göra något åt krisen tillsammans.

De fick god hjälp av sina goda kontakter inte minst i regeringen (läs HSB, Han Som Bestämde).
Det som hände var att skatteutjämningen riggades för att passa Malmö som fick en miljard över en natt och kunde vända minus till plus i störtblödande driftbudgetar.

Därnäst lyckades man få ett eget universitet (efter att ha skrivit brev till HSB-Göran). Reepalu hade  dessutom varit i New York, fått en aha-upplevelse vid pulserande Washington Square och insåg att universitetet skulle ligga inne i stan och inte på en åker utanför. Idag har Malmö Sveriges största Campus med 28 000 studenter och ett svåröverträffat nyurbant cityliv.

Malmö fick sen Öresundsförbindelsen och som krona på verket Bomässan 2001 (som gick i konkurs men icke desto mindre lämnade den nya gräddhyllan Västra Hamnen efter sig).

Nu bygger man ett nytt konserthus för 300 miljoner, mitt i stan givetvis. Hyllieprojektet med ny arena och supershoppingcentret Emporium är redan på plats och man satsar procentuellt mer pengar på destinationsutveckling än någon annan  stad. Sommartid bjuder man sin nya unga befolkning på gratiskonserter varenda kväll och trots alla rubriker om våld och elände anses Malmö med sin stora andel utrikesfödda vara landets mest spännande och dynamiska stad - The Big Falafel.

Inte så dåligt marscherat på 20 år - från utslagen till Europas snabbast växande stad. Tack vare en ohelig allians mellan två drivstarka personer. Att sen både den ene och den andre fått mycket skit för allt från hur de hanterar rasism till egen skattemoral kan Malmöborna eventuellt ha överseende med - i det stora perspektivet.

I Västervik och i Kalmar län har vi hittills inte sett något riktigt rejält av den varan som fick Malmö på fötter. Men det kanske kommer - frågan är bara mot vilken horisont vi ska kisa?






 

Tänk om...

...Västervik skulle bli först med att ge alla nya invandrare en mentorfamilj direkt vid ankomst som hjälper dem med allt från att handla bra billiga saker till första bostaden till kontakt med myndigheter och visa dem runt i deras nya stad några timmar. Mentorfamiljen håller kontakt med invandrarfamiljen under de första åren.
Vi skulle på enkelt vis få en bättre integration. Titta på hur man gör i Kanada. Och kom ihåg att invandrare har mycket högre motivation att starta egna företag än vi själva - om de bara får chansen. Väldokumenterat i studier.

...Harald Hjalmarsson och Thomas Kronståhl beslutade sig för att utveckla och styra Västervik tillsammans och kraftfullt, sossar och moderater. Vi har inte råd med "dumpolitik" enbart i syfte att profilera den egna linjen i en liten och utsatt kommun som vår, Västerviks bästa måste gå först. Därmed inte menat att man inte ska vara tydlig med åsikter och värderingar. Men mer lösningsfokus och konstruktiva kompromisser.

Två kommunalråd som behöver diskutera mer och bättre med varann - Västervik och Vimmerby

...Västervik, Vimmerby, Högsby, Hultsfred, Valdemarsvik och Kinda satte sig ner och diskuterade effektiv samverkan på riktigt. Vi delar geografi och ligger lika långt ifrån växande utvecklingsnoder (Linköping och Växjö). Dela på en rad funktioner och kostnader, utbildningar, utvecklingsresurser, och agera gemensamt i tunga frågor som annars slits sönder av bypolitik. Se bilden växa fram av en gemensam arbetsmarknadsregion. Utan samverkan sjunker vi som gråstenar.

...alla butiker i centrum insåg att de äger frågan om sin egen framtid, satte ut stolar, bord, blommor och skapade små, billiga och charmiga entrekoncept vid sina butiker. De skulle själva kunna starta centrumutvecklingen idag. Inget skulle kunna stoppa dem. Kunder skulle göra vågen. Vänta inte på tröga byråkratiska och politiska beslut. Gör!

...KLT insåg att skärgårdstrafik till de viktigaste öarna är kollektivtrafik och en viktig och billig framtidsfråga. Framförallt skulle det sätta skärgården i spel på allvar. Innan dess kommer vår skärgård inte att vara vår. Att kunna hoppa på en båt för priset av en bussbiljett till Hasselö, Idö och Rågö skulle förändra allt för mindre än 0,5 procent av kollektivtrafikens budget.

...Taxi hyrde in några billiga Caravelle minibussar av Stanley på Avis och satte in kvick trafik till alla avgångar med X2000 i Nässjö. 300 kronor per enkel resa. Västervik-Malmö på lite mer än 3 timmar. Samma till Stockholm. Köpenhamn på 3 timmar och 20 minuter. Smidigt, och du trollar bort känslan av att vara helt avklippt. Vi äger frågan själva.

Turistbransch med systemfel

Tror du att Electrolux skulle låta en kommunal tjänsteman sälja deras dammsugare?

Knappast.

Men i turistbranschen är detta en självklarhet.

I varenda svensk kommun är det en tjänsteman - en turistchef - som säljer produkterna.

Orsakerna är flera: En småskalig bransch. Många olika aktörer. Svårigheter att samverka.

Det är också skälet till att besöksnäring inte räknas som en riktig näring även om den nuförtiden lyfts fram som strategiskt prioriterad av politiker som vill göra intryck. Ingen begriper riktigt vad det handlar om. Vad har t ex en hästuppfödare med ett hotell att göra?

Kommunerna har blivit den viktigaste aktören och tagit på sig uppgiften att hantera samverkan i denna egendomliga bransch. I tidernas begynnelse handlade det mest om att upplåta offentliga åkrar för tältare och några toaletter på stan till besökare.

Men efterhand har uppdraget vidgats till allt möjligt. I Västervik driver kommunen hotell, camping, konferensanläggningar, restauranger m m i egen regi samtidigt som man marknadsför sina konkurrenter (andra krogar, hotell, konferensanläggningar och campingar).

Ingen ifrågasätter detta. Ett skäl att branschen översvämmas av olika sorters bidrag, och ingen vill bli utan. Därför håller man med.

Frågar du en turistchef i en kommun om han/hon ser sig som affärsutvecklare eller tjänsteman får du svävande svar. Rollen och uppdraget är direkt otydligt. Och en turistchef slits mellan dubbla lojaliteter.

En turistchef är i första hand lojal mot sina chefer, politikerna, som betalar deras lön.
Samtidigt måste de skapa legitimitet hos branschens aktörer.

Det är ingen lätt uppgift. Turistchefer träffar därför hellre andra turistchefer än branschens aktörer. Helt enkelt därför att här förstår man varandra bäst.
Det är också i organisationer, vanligen offentligt drivna och styrda, som karriärvägarna finns. Det är sällan en turistchef blir vd för ett hotell, vanligare att de blir konsulter eller hamnar i en regional och större turistorganisation när de vill upp.

Vad skulle hända om Västervik lade ner sin turistbyrå och sålde ut sina anläggningar? Det är ingen kommunal skyldighet att bedriva sådan verksamhet.

Efter en akut hjärnblödning skulle branschen tvingas göra något. Tillsammans. Eller gå under.

Vad resultatet skulle bli är väldigt osäkert. Men intressant skulle det bli. Som mognadsprocess betraktat.

Tänka på andra sätt - se på nya...

Västerviks snabbast växande företag drivs av en invandrare, Zlatan på Plivit Trade som växer och nu omsätter 150 miljoner kronor. Han är redan kommunens nye store entreprenör även om det inte slagit igenom riktigt. Det tar tid för folk att upptäcka vad som händer just i detta nu.

Många småföretag i Västervik drivs av invandrare. En framgångsrik guldhandlare från Kuwait lever ett nytt liv som kioskägare i Västervik. En tjetjensk kvinna som varit gift med en oligark(!) driver ett företag i Västervik tillsammans med sin nye make. En lång rad kompetenta personer med utländsk härkomst innehar ledande befattningar i företag och offentlig sektor.

Få västerviksbor känner till att vi idag har 50 olika nationaliteter i kommunen. För 25 år sen vad det sju.
För 50 år sen räckte det med att du kom från en grannby för att du skulle få stryk.

Det spelar ingen roll hur mycket Sverigedemokrater, smårasister och de som i största allmänhet tycker att invandrare stjäl bidrag från de gamla och jobb från riktiga svenskar, stretar emot.
De lever alltid i illusionen om en tid som aldrig varit. Det gamla bondesamhället finns inte mer. Svensson heter lika ofta Iordanidis och Rami. Och nationalstaten är en förrädisk illusion, det är inte skatter, personnummer och pass utan vårt språk och de sammanhang som vi själva skapar som är vår identitet.

För exakt 100 år sen kom det första skeppet med japanska invandrare till Sao Paulo i Brasilien, de var 752 individer som klev iland. Idag är de över en miljon och Sao Paulo är en av Japans största städer. Det finns en hel stadsdel där alla pratar japanska - och portugisiska. Och det fungerar alldeles utmärkt. Sao Paulo är en världsmetropol med en fantastisk dynamik. Tack vare japaner, tyskar, italienare. 280 svenska företag har kontor här.

Västervik är inte Sao Paulo men en dröm för många människor som lever i förtryck, i stalakitiska länder där de inte har någon framtid, inte får jobba, inte kan använda sin kraft. I Sverige, i Västervik ser de en chans att leva ett annat liv.
Idag är det inte teknisk utan social ingenjörskonst som är vår paradgren i världen, även om man kan ha en del synpunkter på detta från en hemmafront.

Samtidigt slåss Västervik mot vikande befolkningssiffror och en demografi med alltfler äldre.

Så, varför tar vi inte emot fler invandrare men på ett annat sätt? Berättar för dem om visioner och drömmar vi har för staden? Frågar om de har lust att vara med i detta skapande? Gör dem delaktiga, och reviderar vad de har lust att bidra med? Ok, ingen är skattebetalare från dag 1. Men det kostar för en liten stad att värva företag och inflyttare från andra delar av Sverige - också.

Tänk om vi skulle se även på invandrare som en investering istället för en kostnad? Då skulle fokus flyttas i ett ögonblick. Investeringar vill vi skydda, de är värdefulla. Kostnader är ett nödvändigt ont.

... istället för arbetslöshet

Att inte ha ett jobb att gå till är dubbelt nedbrytande.

Ekonomiskt ska du klara dig på ett minimum.

Mänskligt - du står utanför varje meningsfullt sammanhang. Du har ingen uppgift.

Ändå - det finns ingen arbetslöshet!
I grunden är vi alla statsanställda och uppbär lön även om det nedlåtande kallas försörjningsstöd. En lek med ord. Och med kostnadsställen.
Som avlönad arbetslös får du inte arbeta för pengarna - du hänvisas istället till dyra och ofta meningslösa kurser som förment ska göra dig anställningsbar.
Samtidigt har vården inte råd att låta gamla komma ut på balkongen för att få frisk luft. Och parkförvaltningen skär ner på gräsklipp och vård av stadens grönska, våra oaser.

Det finns en otäck låsning i hur de nuvarande systemen fungerar.

Men det kostar inte mer att skapa meningsfulla arbeten än meningslösa jobbkurser. Det förutsätter dock en annan kreativitet och flexibilitet - och ett synsätt som liknar företagande.

Idag är det tjänstemän och stela regelverk som styr de arbetslösa. Om projekt för arbetslösa drevs som företag istället skulle fler företag skapas. Systemen för hushållsnära tjänster är ett fruktbart exempel. Det har gett många arbetslösa nya jobb. Liksom de nya bemanningsföretagen. Fördelen med dessa är att de erbjuder tjänster när de som bäst behövs och gör nytta. Vi kommer att se bemanningsföretag i alla branscher. Företagsprojekt liknande dessa skulle ge många "arbetslösa" en helt ny identitet och mening.

Vinsten är stor - den som förlorat ett jobb får en ny och viktig uppgift.
De gamla kommer ut och får frisk luft, och våra parker blommar.

Ekonomiskt och mänskligt ger det stora vinster.
Arbetslöshet är inte ett problem för "dom" utan för oss. Ytterst är det en fråga om värdighet.

Västervik och framtiden

De viktigaste tillväxtfaktorerna för Västervik är - stadsplanearbetet och barnomsorgen. De kan vi faktiskt styra över själva - vilket inte fungerar med t ex infrastruktur där vi är i händerna på staten. Och tillväxt i företag sköter företagen själva - om de bara tillåts.

1. Stadsplanen. Är alldeles för viktig för att bara överlåta på planarkitekter. Den avgör HUR vi kommer att leva och uppleva vår stad i framtiden.
   Då måste de som bäst representerar den aspekten vara med och påverka. I England är Manchester och Birmingham spännande exempel - i den förra lät man konstnärer och kreatörer delta i förnyelsen av den gamla arbetarstaden; ett urbant renässansprojekt, allt för att skapa en stark identitet.
   Det kan Västervik inspireras av. Idag ser man staden som en arena och mötesplats för människor - hur adresserar vi det i Västervik?
   Den roadshow ute hos folket som plankontoret gör är bra. Men lika spännande - bjud in och låt intressanta kreatörer skissa fritt och hejdlöst på stadens framtida identitet. För att starta ett samtal som inte finns.
   
   
2. Barnomsorgen. Det räcker inte längre med att garantera plats på dagis. Innehåll och kvalitet blir avgörande. Det beror på "den tysta revolutionen", d v s kvinnornas snabba intåg på arbetsmarknaden, och den nya familjen. Idag går två av tre nya jobb i norra Europa till kvinnor, löneskillnaderna minskar och företagen erbjuder flextid.
   Ingen kommun profilerar dock sin barnomsorg - vilket förvånar. Kampen om kompetens blir avgörande i framtiden. Den nya generationen kompetenta kommer att belöna kommuner med insikt - här skulle Västervik snabbt kunna bli först: "Vi lovar Sveriges bästa barnomsorg". Motkravet på näringslivet blir - ni måste garantera jobb för den kompetens som söker sin framtid här.